449

Umm... det här inlägget känns aningen barnsligt och väldigt gnälligt...

Idag var en uppåt/neråtdag. Beroende på när man frågade mig. På morgonen hade vi ett prov - vi skulle spela upp en teaterpjäs på franska. Jag tycker om teater, det gör jag verkligen men det finns ett litet problem.

Jag KAN inte sluta vara extremt självkritisk! Hur gör man? Alla säger till mig att jag "måste sänka kraven" och jag VILL göra just det men jag KAN inte! Varje gång jag gör fel eller något inte går som jag vill kommer den där välbekanta känslan av värdelöshet som ett brev på posten. Den är ofrånkomlig.

Jag hade ungefär 20 repliker på franska. Jag kunde alla utantill (efter tre dagars FLITIGT övande) och satte alla utom en. EN. Och det känns som att jag förstörde hela föreställningen. Det är därför jag slutade med teatern. För att kraven knäckte mig. För att jag inte kan se tillbaka på EN ENDA föreställning utan att tänka "jag gjorde fel där och där."

Jag blev godkänd. Jag fick många positiva kommentarer om hur jag agerade. Men allt jag kan höra är "vi säger att hon var duktig och skrattar bakom hennes rygg".

Vad arg jag blir på mina egna tankar.

Som om inte pjäsen i sig var nog så skulle vi efteråt - hela klassen på tolv personer och tre lärare - fika tillsammans. Te eller kaffe (te är lugnt. Det klarar jag) men så fick vi välja mellan banankaka och kokosboll. ÅNGEST! Jättemesig superångest!

VIlken innehåller flest kalorier? Vilken borde jag välja ur friskhetsperspektiv? Ur sjukhetsperspektiv? Hur gör jag för att inte verka onormal? Kan jag lämna eller måste jag äta hela? Vilken vill jag helst ha? Vilken är godast?

Min ätstörning är konfunderad. Jag BORDE nog ha valt kokosbollen – det MINST farliga av två hemskheter. Den var aningen mindre än banankakan. Antagligen minimalt färre kalorier. Men jag VILLE ha banankaka! Kokosbollen lockade inte alls lika mycket!

Jag tog banankakan. Kände mig otroligt skyldig. Åt halva, stoppade resten i min, då tomma, kopp. Men jag var ändå nöjd. Jag åt en HALV kaka (de var inte små!) i ett rum fullt med människor, avstod inte, tog inte det jag ”borde” utan åt för att jag ville ha.

Ändå...

Tycker alla att jag är konstig nu när jag inte åt hela? Analyserade de mitt beteende? Gör folk det eller är det bara jag?

Efter den pärsen gick jag hemåt helt förberedd att plugga ihjäl mig inför morgondagens prov. Utanför mitt hus hade några internationella studenter grillfest och istället för att skyggt springa förbi gick jag dit och pratade med dem! JAG tog initiativet! Jag VILLE prata med dem! Jag känner inte igen mig själv =)

Det gör mig stolt och glad. Och jag fick inte så mycket läxor gjorda....