Det var ett tag sedan jag tog bilder på mig själv. Och då pratar jag inte ätstörda, seminakna helkroppsbilder, även om det också var ett tag sedan, utan helt vanliga bilder på helt vanliga jag. Jag är så rädd för kameran, rädd för de kilo som adderas på när man ser sig själv genom en lins. Rädd för att inte se tillräckligt utmärglad ut. Men idag fick det bli bilder, och idag tänker jag posta en här. Bara för att jag kan. Bara för att jag vill. Och bara för att jag vågar.
Så. Då var det gjort. Sved det? Ja. Jag har inte i närheten av så mycket smink som jag skulle vilja gömma mig bakom (min kajal är BORTA! Vad ska jag ta mig till?!) och kinderna är grisrunda men det är i alla fall jag. Jag idag.
Innan idag hade jag inte riktigt insett hur många bilder jag har på mig själv i/utan underkläder. Riktigt ätstörda bilder i överflöd. Undrar om jag borde göra mig av med dem... Jag vet inte om de fyller någon funktion men de är mina enda bevis på att jag faktiskt, en gång betraktades som smal. Jag tittar på dem och ser bristerna, men också smärtan, ärren och sorgen. Jag var inte gladare när jag var tio kilo mindre. Jag vet ju det. Egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar