Jag har behandlat så många människor så fruktansvärt illa. Gud, vad jag är självupptagen. Allt handlar bara om mig, mig, mig. Vad som får MIG att må bra, vad JAG tycker passar in i MITT livsmönster. Men alla andra då? Hur mår de när jag kör över dem eller ignorerar dem? Ja, uppenbarligen bryr jag mig iinte ett dugg om dem.
Ibland tror jag att jag kanske, kanske lyckats börja tycka om mig själv och så uppdagas sånt här. Egoism.
Den senaste i raden som jag lyckats få att må dåligtg är en kompis från USA som ville komma över nu till jul. Jag låtsades vara överlycklig men tvivlet gnagde i magen på mig hur mycket jag än skrattade och log. Jag tog upp det hos min psykolog idag och han sa till mig att för en gångs skull lyssna på mig själv och göra det som känns rätt.
Jag är så ledsen att jag inte är bättre på det här med konflikter, de får mig att känna mig totalt värdelös. Den här gången hade min psykolog rätt, och jag kommer nu antagligen avstyra det hela. Om det är det bästa för mig vet jag inte, men jag känner mig inte redo för att ha en gäst här i två veckor. Jag vill bli stabilare först. Om jag faller ihop under tyngden vill jag inte att han ska vara här och se mitt misslyckande.
Ikväll blev det en EXTREMT onyttig rätt bara för att jag kan och vill och ÄNDÅ ska gå upp i vikt (motivationen sitter i i alla fall, alltid något). Pasta med svampsås. Och om några minuter börjat Glee, som jag ska ge en chans.
Hoppas han inte hatar mig. Hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar