Det har, än en gång, slagit mig hur tomt och innehållslöst mitt liv är. Även fast jag försöker att ändra på det så försöker jag inte tillräckligt mycket för att det ska ge resultat. Tänk om jag faktiskt inte kommer att ha mer av ett liv än jag har just nu? Tänk om jag aldrig någonsin kommer vara bekväm i sociala situationer eller spontan nog att göra saker som inte är förväntade? Inte kan ett liv spenderat på mat, sömn, film och studier vara ett fullvärdigt liv.
Och min direkta tanke är att jag inte är värd att leva eftersom jag inte utnyttjar livet optimalt.jag tänker inte:
"kom igen nu, man måste börja någonstans, du kanske inte är social idag, men du kan vara det imorgon"
eller
"du är sjuk just nu och måste fokusera på att bli frisk. Tiden till interaktion och nöjen kommer med friskheten"
Nej, jag kan inte se någon ljusning, ingenting som lyser upp mitt egenskapade kompakta mörker. Jag har min dröm om att åka tillbaka till USA i ett fast grepp för att inte drunkna alldeles, och det gör mig motiverad att för stunden få i mig det jag behöver för att leva, men sedan då? Vad kommer förändras av att jag åker till USA? Inte något mer än det ytliga. Inte mer än miljö och människor. jag kommer i grund och botten, i kärnan, vara densamma. Och jag är VÄRLDENS tråkigaste person.
Det är sorgligt hur mycket jag hatar mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar