124

Drömde inatt. Inte de vanliga, röriga, otäcka mardrömmarna, nej, inatt var det helt annorlunda. Även fast jag drömde kände jag mig utvilad, något jag absolut inte är van vid. Och minnena av natten får mig inte att rysa, istället skrattar jag. Därför skriver jag en sammanfattning, bara för att jag kan.

Min bror och jag var på resa ensamma, vi spenderade ett par dagar i en hyrd villa i USA innan vi flög vidare till ett annat land, vilket minns jag inte. Första natten där bestämde sig lillebror för att gå ut och festa. Jag, lika torrbollig i drömmen som i verkligheten, stannade hemma, men gjorde klart för honom att jag ville ha honom innanför dörren före klockan tre. Han lovade att ringa om han blev senare än så. Under tiden som han var ute hittade jag en kille som jag hade lite... roligt med (Gud, det var länge sedan) och det var inte förrän tidigt på morgonen som jag fattade att min bror inte kommit hem. Helt ifrån mig ringde jag upp honom och fick efter mycket om och men reda på var han var. På en polisstation. För att bli hemskickad. När jag frågade varför fick jag reda på att han, i polisernas ögon mätt, var "för vältränad". I det här landet fick man bara träna tre timmar varje dag.

Ibland undrar man hur huvudet fungerar.

Var hos tandläkaren imorse, för att se till mina stackars tänder som inte blivit behandlade särskilt väl sen ätstörningen kom in i bilden. Jag var livrädd att karies börjat smyga sig in i munnen på mig, jag visste ju att min emalj blivit ordentligt förtunnad, och det brukar ju bädda för hål i tänderna. Som tur är hade jag inga hål, jag var tvungen att avslöja anorexin vilket alltid är lika obehagligt, men tandhygienisten var professionell och reagerade samlat. Emaljen är "ordentligt försvagad" och på sina ställen helt bortfrätt efter kräkningarna. Jag är nu och för all framtid förbjuden att dricka juice och läsk. Synd nu när jag precis lärt mig att dricka juice, jag vägrade ju länge dricka kalorier, men ABC tillät inte att man hoppade över juicen. Nu vet jag inte hur jag ska göra, följa tandläkarens eller ABCs riktlinjer. Jag hatar situationen där jag vet att endera sida kommer bli arg på mig. Tyvärr händer det ganska ofta...

En ung, snygg tandläkare ska fylla i ett par gropar i november så tänderna slutar ila, men annars såg det hela förhållandevis bra ut. Skönt.

Gick sedan och köpte en present till mamma då det är hennes födelsedag imorgon. Ett halsband hon tittade ut för länge sedan men förhoppningsvis har glömt bort. Efter det spenderade jag lite tid för mig själv för en gångs skull. Åt raggmunk från IKEA och kände mig aningen uppåt. Sedan kom pappa hem och började grymta om att jag såg "mager" ut och "antagligen kräktes" igen. Sådana anklagelser gör mig ledsen, även om det är ett korn av sanning i dem. Jag VILL inte vara så dålig på att bli frisk. Varför kan allt inte bara fungera till 100%?

Kvällen bjöd på massor av TV-underhållning, så mycket att jag inte hann med film (!). Först halv åtta hos mig, sedan den stora resan, the mentalist och hell's kitchen. Oj vad många timmar som spenderades i soffan! Den stora resan har jag aldrig sett förut, men det visade sig vara riktigt intressant. Tre familjer spenderar tre veckor på tre olika platser, en är i indonesien hos mentawaierna, en i australien hos nakuelamenefolket och en i Namibia med himbastammen. Det är otroligt häftigt att se hur de här folkslagen lever sina liv, och många gånger verkar de vara flera gånger lyckligare än oss här i de mera "utvecklade" länderna. Visst är det många avigsidor med att bo så primitivt, bekvämligheten är lika med noll och dödligheten hög långt ner i åldrarna, men man ser också glädjen i det lilla och delar med sig av allt som går. Jag läste någonstans att det finns stammar i världen som inte ens har ett ord för "mitt". Allt är "vårt", begreppet "eget" är främmande och förstås inte. Det är så svårt för oss västerlänningar att förstå, men det går faktiskt att vara altruistisk utan att för den skull också vara egoistisk. Dessutom är kraven på en sällan lika höga som de vi har på varandra och på oss själva här. Jag säger inte alls att livet är lättare på ett mindre utvecklat ställe, men det blir komplicerat på ett helt annat sätt.