Bråk idag igen, den här gången för att min pappa bara inte KAN förstå varför jag inte tar mitt förnuft till fånga och går upp i vikt. Enligt honom själv vill han bara "slå till mig" och "banka in lite vett i skallen" på mig. Det var ganska chockartat att höra min pappa prata om att slå mig, även då jag vet att han aldrig skulle göra det i praktiken. Jag vet ju varför han känner så, han är rädd att jag ska ta död på mig själv genom mina kräkningar och svältperioder. Men det gör ont varje gång som han säger hur dum jag är och att han inte förstår varför jag inte bara "bestämmer mig".
Han jämför det med att sluta röka. Och eftersom han lyckats med det borde jag också kunna komma ur mitt beroende. Kanske har han rätt, men det känns inte så.
Dessutom uttryckte han att jag VILL må dåligt, att jag VILL sitta hemma och tycka synd om mig själv. Jag önskar att han kunde låna mina skor ett tag för att se hur det verkligen är. Men det går inte och jag kan inte förklara. Det finns inte ord som uttrycker hur trött jag är på att ha den här dikterande rösten i huvudet tjugofyra timmar om dygnet. Hur hemskt det är att få kämpa varje minut av all vaken tid. Och sedan behöva låtsas att allt är okej för att ingen ska bli upprörd. ALLT ÄR INTE OKEJ! JAG HATAR MIG SJÄLV OCH ALLT JAG GÖR! Men jag är tyst. Duktiga flickor klagar inte.
Hela dagen har jag gått runt som på nålar. Jag har velat hetsäta, kräkas, hetsäta, kräkas och jag vet ärligt talat inte varför men det har varit otroligt jobbigt att hålla skenet uppe. Uppenbarligen klarade jag det inte så bra eftersom det bråkades till både höger och vänster. Både mamma och pappa tyckte att jag såg blek och glåmig ut, och jag kände mig väl inte direkt kry, men det går inte att säga sådant till dem. Då går de i taket.
Såg på Corpse bride för andra gången i mitt liv. Den är härligt makaber, men jag tycker nog ändå snäppet bättre om nightmare before christmas. fast det förstås, den har ju inte Johnny Depp...
Imorgon börjar omvärldens höstlov och en helt vanlig vecka för ätstörda flickor som sitter hemma hela dagarna. Jag måste ta tag i mig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar