Brittany Murphy är död. Inte för att jag kände henne personligen, det stör mig alltid hur folk verkar bli bästa vänner med nyss avlidna kändisar. Men jag tyckte att hon var en begåvad skådespelare, 8 mile har jag sett fler gånger än jag kan räkna, och Sin city är grym. Att tänka sig att hon inte längre andas är svårt. Uppenbarligen dog hon av hjärtstillestånd i hemmet - antagligen antingen på grund av droger eller ätstörningar (min egen högst privata slutsats).
Det skrämmer mig (som allt annat). Ett liv släcks så fort, en sekund är man där nästa... inte. Jag har varit så nära så många gånger, snuddat vid döden för att snabbt dra mig tillbaka igen. Idag kan jag säga att jag VILL leva, till skillnad från hur det länge var. Men jag lider fortfarande av den psykiska sjukdom som har högst dödlighet, och jag vet att jag är långt ifrån säker. Länge oroade man sig över mitt hjärta då det slog oregelbundet och man visste inte om det en dag inte skulle slå alls. Precis som Brittany Murphy kunde jag när som helst ha segnat ner och inte kommit upp igen.
Det är verkligen dags att jag tar mig ur den här avgrunden. En gång för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar