Känner mig enormt, gigantisk, fasansfullt, chockerande FET idag. Fet och oattraktiv till tusen. Och jag saknar verkligen bröst, jag har inte en tillstymmelse, FAST det bara är ett och ett halvt kilo kvar till min målvikt! Tänk om jag ALDRIG får några! För mage har jag nu, rumpa börjar jag få, men brösten då?
Mamma och jag har tassat runt vår egen ilska hela dagen, vi retar oss på varandras egenheter någonting makalöst. Jag får gå som en katt på hett plåttak här hemma för att inte göra något fel som utlöser det där bråket jag verkligen inte vill ska få ta plats. Försöker att tänka efter före, att inte blåsa bubblor med tuggummit (det hatar hon), att inte dricka för mycket cola light (hon säger att det inte är bra för mig), att inte se på TV mitt på dagen (då börjar hon städa VÄLDIGT ljudligt i demonstrationssyfte). Små förändringar som inte låter svåra, men som tillsammans gör att jag slår knut på mig själv för att vara till lags. Och ändå blir hon sur. Det är väl så när man är över tjugo och fortfarande bor hemma, man börjar störa sig på varandra. Det är inte mer än rätt, vi är ju båda vuxna men på olika sätt (det rimmade!).
Storhandlade idag. ÄLSKAR att storhandla, speciellt om jag lyckas hålla hela vagnen nyttig och grön. Inga kakor smyger sig ner i min vagn, nej, nej, jag har kontroll! Sedan har jag och lillebror sett på Oz och städat eftersom att hans kompisar kom över ikväll. De frågade om jag ville med ut och mamma blev arg på mig när jag sa nej. Men jag VILLE ju inte! Det är väl det som är mitt problem; jag vill aldrig. Jag KAN inte tycka att det är roligt att gå ut, att sitta i ett hörn och inte delta i konversationen kan jag göra hemma, jag behöver inte påminnas om hur jobbigt osocial jag är.
Åt en semla till förmiddagsfikat och oroar mig nu över det lite mer än jag borde. Det är närmare 500 kalorier i en sådan skapelse, full av mandelmassa och tjock vispgrädde. Borde jag bara ha ätit halva? Är det en rimligare portion? Jag har sett till att kompensera upp målet med lätt lunch och så planerar jag att äta ett LITET kvällsmål, så jag inte hamnar över den magiska 1900-2200 gränsen.
Men jag SKA ju upp i vikt! Jag behöver INTE oroa mig! Att jag aldrig kan få in det i huvudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar