260

Sitter just nu och författar en lista med punkter som handlar om hur DBTn har hjälpt mig må bättre. Mitt kontrakt går ut snart och jag måste argumentera för att få stanna kvar i terapin. Vilket jag gärna vill. Mina punkter är som följer:


1. Jag tar för mig mer
2. Jag anmäler mig till kurser
3. Jag är med på körövningar OCH uppvisning, bland folk!
4. Jag ser paralleller, har inte snöat in på en och samma väg utan har vidgat mina vyer
5. Jag har blivit kvinna (enligt mamma)
6. Jag står upp för det som jag anser vara min åsikt
7. Jag har öppnat mig inför folk
8. Jag är aningen mer social utan att sönderanalysera det innan eller efteråt (i alla fall oftast)
9. Jag är mer lyhörd
10. Jag kan ta negativa och positiva nyheter på ett bättre sätt
11. Jag tänker på att jag gör så gott jag kan – ofta
12. Jag kör bil – FAST jag hatar det. Jag försöker att se kritiken som konstruktiv och viktig
13. Jag försöker ta till mig av komplimanger och istället för att dementera dem säga tack
14. Jag ser mig själv som värdefull
15. Jag distraherar mig när jag behöver (det är fortfarande det lättaste sättet att hålla mig ifrån de destruktiva ovanorna jag lagt mig till med)
16. Jag har mer självdiciplin
17. Jag hanterar min ilska på ett helt annat sätt.
18. Jag kan diskutera och gå in i dispyter utan att hata mig själv
19. Jag vet att känslor kommer och går, det är bara att vänta en liten stund
20. Jag tvivlar inte lika mycket på mig själv
21. Jag är medveten om att ilskan ofta är oproportioneligt stor och att den inte håller i sig så länge.

Självklart är det inte bara DBTn som gjort att de här punkterna stämmer, men terapin har hjälpt till, och det mycket. Jag är så tacksam för att jag fått ta del av allt det här, det har verkligen förändrat mitt liv. Till det bättre.

Annars har jag mest tänkt (alldeles för mycket) och handlat (aningen destruktivt). Åt lunch med mamma och pappa på stan och fick då goda grönsaksbiffar och åt stekt potatis nästan helt utan dåligt samvete. Till middag lagade jag quinoa med stekt halloumi och rynkade på näsan åt föräldrarnas barbariska ovana att äta krabba direkt ur skalet (Ser de inte hur DÖD den stackars krabban är? Får de inte dåligt samvete?)

Jag har det jobbigt just nu. Jobbigt eftersom jag känner mig så gigantiskt stor men inte har fått väga mig den här veckan. Jag är ÖVERTYGAD om att jag väger 48 nu, men ingen lyssnar på mig! Jag VILL inte dricka fler näringsdrycker och riskera att jag passerar 50-gränsen. VILL. INTE.