261

Har precis haft en lång konversation med en av min lillebrors kompisar och jag känner mig INTE otroligt dum och fruktansvärt äcklig som jag brukar. Skulle ha haft på mig något snyggare, jag vill inte att han ska behöva lida när han ser på mig, annars känns det nästan bra. Ärligt, det känns okej. Helt okej. Fast jag är inte världsbäst på att komma på ämnen att kallprata om. Övning ger färdighet är det väl man säger?

Maten? Inte så bra >.< Varför känner jag mig mycket starkare när jag inte äter? Det går inte ihop sig!

Och min hy har bestämt sig för att retas med mig igen. Vad jag hatar att känna mig ofräsch.

Såg delar av förhandlaren, men inte nog för att kunna sätta ett rättvist betyg.

Lagade mat till min faster, samma meny som förra helgen. Hon verkade uppskatta det.

Vill veta vad jag väger. Nu. Jag kan inte tänka på något annat, orden i mitt huvud har redan dömt ut mig.

Fet. Misslyckad. Äcklig. Stor. Gigantisk. Massiv. FEL.

Mina lår är så pass stora nu att jag inte når runt dem med båda händerna längre. Det gör mig sjukt ledsen.

SLUTA!

Tänk frisk, tänk frisk, tänk frisk.

Jag ska banne mig klara det här!