tisdag 2 mars 2010

272

Jag vägde hela 47.1 dag! Det betyder att jag bara har ETT kilo kvar till min målvikt! Visserligen vägs jag numer med kläder på men hur man än vrider på det är jag ändå så nära mitt mål att jag nästan kan röra vid det. Det är väldigt skrämmande samtidigt som det är otroligt skönt. Jag har kämpat mot det här så länge, gråtit blod över att jag inte varit starkare, över att jag en en gång gjort det där förbjudna, fallt dit och inte kunnat hejda mina impulser. Jag har spytt och jag har hetsätit om vartannat, men nu kan jag i alla fall stolt briljera med att jag vågat ta mig upp till min målvikt. Det tog mig bara ett par år...

Det är så mycket som jag vill skriva om men orden sviker mig. Allt är bara ett töcken, hela jag är bara blasé och allt bara rasar runt omkring.

Mamma och pappa bråkade igen idag, och det rejält. Till slut lade sig mamma på sängen och vägrade gå därifrån, hon bara låg och stirrade framför sig med glasartad blick. Det gör mig ont, att hon inte mår bra, men vad ska jag göra? Allt jag kan är att säga henne att jag älskar henne, och sedan låta henne få vara ifred. Det är vad jag vill när jag är i samma situation.

Mitt ex har nu definitivt avslutat det vi hade. Det har varit på tapeten länge men ingen av oss har tagit steget, för vana vid gamla tankemönster och för bekväma med vårat låtsasförhållande. Men det är inte rättvist mot någon av oss att uppehålla något som inte leder någon vart. Nu när det inte ens är säkert att jag återvänder till USA känns allt så poänglöst. Han har varit en stöttepelare i mitt liv och det kommer bli tufft att ersätta honom, men sådant är livet. Vi har gått igenom mycket tillsammans, mycket som varit varken rosarött eller glittrande lycka, och det är dags att städa ur garderoben och ta nya tag.

Jesus, jag känner mig både som en ny människa och som samma gamla röra på en gång, hur reder jag ut den här härvan av trådar och bygger upp ett fungerande liv?

Ser på the Bourne identity för andra gången, och den är flera gånger bättre än jag kommer ihåg den. Spännande utan att bli slentrian, och skådespelarna håller hög klass. Jag vet inte om den är värd mer, men den får en trea.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar