273

Ska räkna ihop hur mycket pengar jag ätit för idag (utan att räkna med det som fanns i kylskåpet) och är lite rädd (läs; EXTREMT SUPEROROLIG) för siffran. Det är illa, så långt vet jag redan, men hur illa vet jag inte än. Måste leta upp alla kvitton först. Det sorgliga är att idag inte var ett extremfall, varje gång jag hetsäter hamnar jag på de här summorna. När jag handlar tittar jag inte ens på priserna längre, det är som att det inte bekommer mig. Efteråt får jag ångest förstås, men då är det så dags. Då är ju allt redan uppätet och skadan redan skedd.

Idag var det extra jobbigt med hetsätningsattackerna. Oftast, i 90% av fallen är jag ensam på mitt rum och äter, så ingen kan se och ingen kan höra. Ingen kan MÄRKA att något är på tok. Hur äcklig jag är är det bara jag som vet. Men så kommer de där dagarna då och då när jag bara inte bryr mig. Som idag. Jag åt på bussen, på olika caféer, på stan, i affärer, försökte vara så diskret som möjligt, men lyckades nog inte särskilt bra. Jag hatar att göra så, eftersom jag hatar att spy på offentliga toaletter. Men ibland har nöden ingen lag.

Till kvittona:

coop konsum: Lösviktsgodis - 122.50kr
coop konsum igen: godis och choklad - 59.50kr
Domus Oskarshamn: choklad och en ramlösa - 99.50
Ett fik i kalmar: cola light, semla, halv brödbulle - 60kr
4kök: quornfilé och cola light - 92kr
Pressbyrån: macka - 40kr

Sammanlagt: 473.50kr

Det enda jag planerat i förväg var 4kök. Den måltiden var också den enda jag behöll.473.50-92=381.50kr. TREHUNDRAÅTTIOEN och FEMTIO kronor.

Jag förstår inte varför mitt liv går ut på att äta så mycket som möjligt och samtidigt vara så smal som möjligt. För det är ju det jag lever för just nu, att få i mig stora mängder mat på minsta möjliga tid. Jag jobbar på att hitta någonting att lägga min tid på som INTE har med någonting ätbart att göra, men det är svårt. Allt leder slutligen tillbaka till mat igen. Se på film, visst, men då måste man ju äta någonting till, eller hur?

Men japanskan fungerar bra. Som distraktion menar jag. Som tidsfördriv. Jag har börjat intressera mig för allt runt omkring nu också, allt som jag förut var så intresserad av men som fått vika sig för ätstörningsbeteendena. Manga och anime tillexempel, finns det något roligare egentligen? Jag älskar det japanska men också det koreanska. Och på tal om koreanska, de har en hel värld av underbara filmer därifrån. Kina och Korea och förstås Japan är alla så fascinerande länder, så långt ifrån det vi är vana vid. Man följer inte bara en film eller en serie, man lär sig om en kultur och en livsstil så annorlunda mot vår egen. DET är intressant, och DET tänker jag fortsätta med.

På förmiddagen idag var jag otroligt nedstämd, kände mig så misslyckad som inte ens klarade av att avsluta mina studier i USA. Herregud jag klarade ingenting, inte att dela rum, inte att umgås med folk, inte att äta ordentligt, inte att få in någon kunskap i huvudet. Allt var bara fel. Jag var bara fel. Men japanskan gjorde att jag kunde putta undan de onda, smygande tankarna lite, och jag är nu på bättre humör, så här framåt kvällen. Det är snart dags för True Blood, vilket ska bli otroligt kul att se efter ett så långt uppehåll. Livet är ändå ganska okej. Bara inte tankarna kommer upp igen, jag orkar inte känna mig så misslyckad. Inte nu, inte idag.

Jag gör så gott jag kan.