375

Jag har sökt jobb idag. Jag vet att jag är sent ute men jag känner verkligen att jag inte ORKAR gå hemma en hel sommar till. Isolerad. Ensam. Så jag hoppas att någon förbarmar sig och hittar en tjänst till mig. Var som helst.

Det känns ändå skönt att jag är så rastlös, så trött på att vara sysslolös. Det betyder ju att jag kan göra någonting åt det, att jag har VILJAN. Den har saknats i flera år.

Det är dags att ta tag i mig själv nu.

Annars har jag inte gjort mer än det vanliga. Övningskörde (det börjar gå bättre!). Såg film (miffo, lovande början men urartade rätt så snabbt. Inget jag rekommenderar).

Träffade en gammal vän till mig i kassan när vi handlade. Hon skrev om mig, i sin blogg. Om mig. Jag är inte värd det.

Det gör mig ändå... glad, det gör det faktiskt, att någon nämner mig. Att jag existerar utanför min egenskapade lilla bubbla. De flesta dagar kan man inte tro det.

Och for the record, du är otroligt vacker också, och jag är så ledsen att livet varit så tufft för dig <3

Ser på Mr. Jones nu och den väcker minnen. Richard Gere spelar mentaljuk och jag kommer onekligen tillbaka till månaderna jag var inlagd gång på gång. Ibland sörjer jag att jag lever i gränslandet, att jag inte längre är så sjuk så att jag inte klarar av att vara hemma. Det är en bisarr önskan, att vilja må sämre, men den sitter i bröstet på mig. Jag känner mig så värdelös just nu, så... misslyckad.

***

Maten har gått fantastiskt bra för omväxlingens skull.

***

Jag har inga ord. De har saknats ett tag.