378

Körlektion idag och jag har bestämt mig för att planera upp min tid och faktiskt gå dit lite oftare. Ta tag i den där teoridelen som jag dragit på ända sedan jag började köra bil. Vad håller jag på med egentligen? Jag har ALL tid i världen, störst möjlighet av alla att få den avklarad och jag har inte ens snuddat vid en av deras datorer än! Istället har jag skjutit det framför mig, blundat hårt för att inte släppa in någon liten skärva av kunskap. Innerst inne är jag rädd för att öppna böckerna och förstå hur jävla mycket det är jag inte kan som jag måste lära mig.

Jag får nog aldrig körkort.

När jag och mamma hade handlat idag och var på väg ut ur affären träffade vi en av min pappas jobbarkompisar och hans fru. Det i sig är väl inget märkvärdigt och absolut inget att skriva om, om det nu inte vore så att deras dotter gick med mig i färdighetsträningen och har ungefär samma problem som jag har. Inte i samma utsträckning och förhoppningsvis inte lika allvarliga, men de ligger där under ytan och får henne att tappa fotfästet då och då.

Det gör mig irriterad - IRRITERAD - att hon gör så mycket med sin fritid, med sitt liv, FAST hon slåss mot samma monster som jag gör. Hon låter dem inte vinna över henne, hon går segrande ur sina strider medan jag retirerar och låter dem förgöra mig. När jag sitter hemma och på sin höjd trycker igång en film är hon ute och festar, planerar baler och åker utomlands. Hur gör hon? Vad får hon energin ifrån? Självförtroendet som krävs för att umgås med andra? Och varför klarar jag inte av det? Alls?

Och så blir jag irriterad på mig själv för att jag tänker så. För att jag inte kan unna henne att ha det där livet som jag saknar. För att jag alltid ska vara så SJÄLVISK och sätta MIG SJÄLV främst.

Eftermiddagen ägnades åt att baka inför Andrés student. Det kändes bra att ha något "viktigt" att spendera min tid på och för en gångs skull bakade jag av en speciell anledning så mamma kan inte bli arg på mig för att jag använder upp ingredienserna hemma. Det blev en pistagerulltårta, chokladmuffins som ska bli cupcakes efter att jag rört ihop frostingen och ett par morotsmuffins som väntar samma öde. Och så en chokladkaka (tänk sockerkaka med blockchoklad) att bjuda på till kaffet. Nu är det bara bröd och tårta kvar, sedan är mina husliga plikter uträttade. Eller ja, det blir väl att göra sallad och springa upp och ner med besticken, men det är ju sådant som tillkommer sedan, det är inte bestämt på förhand.

Jag oroar mig inför hans student. Inför att;

1) Träffa massor av släktingar vilka jag måste imponera på och vara trevlig mot

2) få maten att fungera EN HEL DAG fast alla mattider kommer vara omkullkastade och jag är den enda som kommer ansvara för mina egna mål

3) känna mig lika ohyggligt ensam som jag brukar göra under sådana här tillställningar

och

4) påminnas om min egen student, hur länge sedan den var, hur många drömmar jag hade då och hur jag har förstört ALLT för mig själv.

Och så känner jag mig SJÄLVISK igen för att jag inte kan lägga alla dessa orostankar åt sidan och fokusera på min lillebror som är det RIKTIGA skälet till att vi alla samlas till att börja med!

Införskaffade Den andra systern Boleyn och såg den tillsammans med föräldrarna och en skål jordgubbar. Jag menar, hur kan en film med Natalie Portman och Scarlett Johansson, två av de vackraste och mest begåvade människorna i världen bli annat än bra? Och jag var långt ifrån besviken. Underbara miljöer, fantastiska kreationer och en gripande historia som naglade fast en framför TVn. 4/5. Det är konstigt att det tog mig så lång tid att se den, jag borde ha kastat mig över ett exemplar av den redan när den kom ut!