386

Två händelserika dagar, och det känns fenomenalt bra att jag har vågat slänga mig ut i livet nästan lika djupt som vem som helst i min närhet.

Igår hade min bror (och jag på ett hörn) grillfest här hemma, och jag fixade och donade för att alla skulle känna sig välkomna. Visst kände jag mig ivägen och malplacerad, men jag fick komplimanger (en av dem kallade mig gullig!) och jag tror inte att de hatade mig alltför mycket (bara lite grann). Efter maten drog jag mig upp till övervåningen för att jag har någonting STORT emot fotboll, och se, inte långt senare kom både en och två och tre av gästerna upp till mig för att de inte heller hade någon större lust att fördjupa sig i sporten som pågick. Vi såg istället två filmer, och folk kom och gick genom dem båda, det var riktigt trevligt att byta åsikter med dem. Jag klarade till och med att inte bara fokusera på att underhålla dem utan också att faktiskt TITTA på filmerna, se och komma ihåg.

Den första vi såg hette Youth in revolt och var någon slags dramakomedi som jag fått höra inte är något vidare. Kanske var det bra att folk sänkt mina förhoppningar, men jag tyckte den var riktigt mysig, och kände igen mig både här och där. Skådespelarna var överlag bra och huvudpersonens alterego var störstskön. 3/5.

Nästa film jag tryckte på var Remember me, som jag länge dragit på bara för att jag har svårt för Robert Pattinson. Inte för att han inte är begåvad men för att han tagit del av den OTROLIGT överhypade Twilightserien. Han spelade mer eller mindre samma roll i den här filmen, men historien var lagom mörk och slutet minnesvärt. 3/5.

Idag tog jag mig till slut ut till en kompis efter att hela dagen gått och oroat mig för om det var världens sämsta val och att det nog varit bättre om jag stannat hemma. Vi såg sammanfattningar från Victorias och Daniels (FANTASTISKT VACKRA) bröllop och sedan gick vi ut ett slag för att se vad som pågick på stan. Hotell ett hade schlagerkväll men efter att ha konstaterat att vi inte riktigt passade in där (helt fel målgrupp när resten firade och åt bröllopsmiddag) tog vi en promenad på stan innan jag cyklade hem. halv ett var jag åter innanför dörren. HALV ETT! Det är det senaste jag kommit hem på jag vet inte när! Och det känns underbart bra!

Tidigare var jag hemma för att se tidigare nämnda kungabröllop live, och det ringde på dörren mitt i. Jag sprang ner för att vifta bort vem det nu var som stod där och det visade sig vara en av min lillebrors bättre kompisar.

"han är inte hemma" sa jag avfärdande och beredde mig på att inta soffläget igen.

"Jag vet" blev svaret, "jag tänkte hänga lite med dig".

Oj vad glad jag blev! Han ville umgås med MIG! Frivilligt dessutom... Och här har jag gått och trott att han bara pratade med mig för att det var ett nödvändigt ont! Så fel man kan ha. Jag är glad att jag inte satt hemma och hetsåt, då kunde det ha blivit pinsamt...

Dock tycker jag fortfarande att det är VÄLDIGT jobbigt med impulsiva besök, jag vill gärna bli förvarnad, och det långt i förväg...