Det är så skönt att få prata av sig ibland, jag har ju ingen riktigt nära vän att klaga hos så det får bli min psykolog istället. Och idag fick han jobba för sina pengar för jag hade mycket att ta upp. Jag känner mig konstant orolig nuförtiden, orolig för att min situation aldrig kommer att förändras, för att jag ska åka till Växjö och allt bara slutar likadant som det har varit i så många år. Jag är rädd för att isolera mig, dra mig undan, tänka självkritiskt HELA tiden och jag vet inte om jag klarar att knuffa undan de tankarna och ta tag i mitt liv. Jag försöker men... Det är tufft.
Annars så har jag förberett för lillebrors student, vi har pyntat garaget med allehanda girlanger och flaggor (vi kommer få sitta där inne eftersom det är alldeles för kallt och regnigt för att sitta ute i det fria), fixat det sista med efterrätterna, dukat och satt upp björkris. Nu är det bara att vänta på imorgon, och jag har en stor ångestklump i magen som växer allt eftersom minuterna passerar. MYCKET folk, mat i stora mängder och min brist på liv kommer göra sig påmind hela tiden. Vad jag inte ser fram emot det... Själviskt nog.
Läser just nu en bok som jag inte har bestämt mig för om jag tycker om eller inte - Shoo len av Douglas Foley. Den är intressant men ganska så främmande,det är svårt att identifiera sig med någon. Och så är den väldigt detaljrik, vilket ofta är något bra, men i det här fallet... Jag kan fortfarande inte få ut bilden av använda tamponger i vinglas från näthinnan *rys*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar