Maten har lett till mycket tankar. Ska det verkligen vara så här svårt att ta sig igenom en helt normal dag? Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Vart tog all styrka vägen, all motivation? Just nu är det bara äckel kvar. Hur har jag kunnat tillåta mig själv att gå upp till den här vikten?
Ingenting händer på facebook. Jag är ensam och bortglömd. Och det är bara mitt fel.
***
Maten idag har varit LÅNGTIFRÅN problemfri. Jag har ätit ALLDELES för mycket och jag FASAR för morgondagen då jag kommer vakna upp flera storlekar större. Jag är på väg att bli fet igen och jag har inte ork att stoppa det. Usch.
Frukost - Ett berg av havregrynsgröt, en smörgås (STOR) med ost och smör (USCH), apelsinjuice. Se, allt blev fel redan från början. Tog en större macka för att jag kallt räknade med att hoppa över ett mellanmål (vilket jag gjorde). Kunde jag inte bara hoppat och låtit det vara bra så? Mindre kalorier = mindre kropp.
Lunch - spagetti med vegetarisk quornfärssås. Nallade lite av den vanliga köttfärssåsen när ingen såg. VARFÖR?? Jag är ju vegetarian, sådant ska jag inte göra! Men det är något inom mig som vill äta i smyg så när mamma lämnade köket ett par sekunder passade jag på utan att tänka. Det gick av bara farten. Innan idag var det längesedan jag lät mina impulser styra. Är jagi nte starkare än dem?
Mellanmål - yoghurt - troligtvis för mycket - med flingor, inte mina kära havreringar utan cheerios från nestlé. Ett päron lite senare.
Middag - paj, mammas hemlagade. Väldigt god och nästan problemfritt mål. Kändes helt okej.
Snacks - popcorn med ranchkrydda som jag importerade med mig från USA och ett par rutor vit choklad. Det är ju lördag! DÅ måste man väl få skämma bort sig själv? Eller? Jag åt ju inte hela chokladkakan som jag säkert hade gjort om jag fortfarande var kvar i mina sjukare vanor. Märks det att jag försöker övertyga mig själv om att jag gjorde rätt?
Kvällsmat - grahamsgrynsgröt (inte den minsta portion jag sett heller) med massa äppelmos, ett glas oboy (!!!) och en rostad macka med ost och smör. *dör lite*
Jag har bara velat äta hela dagen, och att behålla det har varit en sådan kamp att jag inte kunnat koncentrera mig på någonting annat.
Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar