365

Sverige gick inte vidare till final i Eurovision song contest. Hon gjorde sitt bästa och framträdandet var i toppklass men det räckte inte. Konkurrensen var för hård denna gång. Hoppas bara flickstackarn inte tar på sig skulden, hon gjorde allt hon kunde, gav allt hon hade. Denna semifinal, till skillnad från den förra, hade många riktigt starka låtar. Själv var jag aningen svag för Azerbajdzjan (ytterst svårstavat land!) trots att artisten uppenbarligen inte kunde ett ord engelska och Turkiets bidrag tilltalade mig av någon anledning. Andra värda att nämna var både Rumänien och Georgien.

Det är konstigt att jag är så förtjust i just melodifestivalen när jag annars ALDRIG lyssnar på musik. Men det är något visst med en tävling som innebär så mycket patriotism och glädje och samtidigt inte handlar om sport. Skönt att inte allt kretsar kring fotboll och friidrott. Det är bara tråkigt att vi svenskar är sådana dåliga förlorare. Så fort en låt som vunnit här hemma inte går hem ute i övriga Europa är hela tävlingen plötsligt korrupt och vi borde aldrig någonsin mer ställa upp i den. Vi kan inte acceptera att olika länder har olika musiksmak. Sverige klagar över kompisröstning och ger tolvan till Norge, utan att förstå att vi själva är de största hycklarna. Dessutom är det lätt att vara efterklok. "Vi skulle ha skickat den och den istället". Nu gjorde vi inte det. End of discussion.

Kort samtal med psykologen idag, och vägning som avslöjade det jag behövde som mest - ingen förändring. Trots riktigt kämpiga dagar och Michelinkänslan på topp ligger vikten stabilt kvar runt 48. Skönt att veta att något verkar fungera, och det till min fördel.

Jag hatar däremot fortfarande min kropp. Överlägger nu plastikoperation. Seriöst. Vi får se om jag tar steget.

Träffade en söt vän till mig på bussen och jag försökte lyssna istället för att planera och vara med i samtalet istället för att kallt analysera. Och se,det gick riktigt bra! Kanske, kanske klarar jag det här...