Ja, jag är lycklig ^-^
Jag hade tänkt se programmet ensam hemma, men hur tragiskt är inte det? Så jag gick till slut med på att följa med resten av familjen till min faster istället och se, jag trivdes riktigt bra med att diskutera låtarna med kusinen. Vi har inte haft så mycket att prata om tidigare, han går i sjuan nu och umgås mest med min bror som är något närmare i ålder, men ikväll var det vi som höll låda och skrattade åt Moldaviens intressanta frisyr. Fanns ångesten i bakhuvudet? Jovisst, men den var hanterbar.
Faster bjöd på quornfilé, stuvade kantareller och potatisgratäng. Till efterrätt en underbar tårta gjord på maräng med hallon och grädde. Att jag ska vara så svag för efterrätter! Borde inte jag sky dem som pesten med alla jobbiga kalorier och allt sådant elände? Men jag kan inte låta bli dem, de smakar ju så gott! Usch, jag är så förstörd. inte alls duktigt ätstörd längre. Och jag är medveten om att det just smög sig in en hel hög med ätstörningstankar där men det bryr jag mig envist inte om. Ikväll när jag inte kan göra något åt maten längre låter jag dem komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar