361

Först några bilder från balen 2007, den balen jag var på här i Sverige:

Jag rörde mig bland folk idag. Himmel och pannkaka, vilket mirakel! Helt frivilligt var det väl inte, men det var svårt att säga nej när jag faktiskt var ganska så intresserad. Balen arrangerades nämligen den här helgen, och många från min lillebrors klass var med. Dock inte MIN lillebror, istället gick vi dit för att ta lite bilder och mingla lite. Jag var duktigt nervös innan, jag menar, jag har problem med min självbild och med hur folk ser på mig, och jag går till DEN tillställning där ALLA kommer vara vackrare än vad jag är. De har lagt ner tusentals kronor på klänningar och frisyrer FÖR att se så strålande ut som möjligt, så varför gå dit och känna sig alldeles grådaskig?

Men det VAR kul att se alla vackra klänningar och alla förväntansfulla människor. De blev informerade om att de skulle till Kalmar slott för resten av balupplevelsen och jag blev inte så lite avundsjuk! Vilket otroligt ställe att ha bal på, så magiskt! Vi var i något hus i Växjö, kommer inte ens ihåg var, så minnesvärt var det! Fast jag tyckte ju aldrig att själva balen var särskilt rolig (föga överraskande med tanke på hur svårt det var att spy i balklänning och hålla alla sår övertäckta med sjalen), det var hela uppklädningspaketet som tilltalade mig. Det är en så surreal känsla att få på sig en balklänning och hålla en kostymklädd kavaljer vid armen, alla blir så tagna av stunden att man plötsligt är som en helt annan person.

I år var klänningarna vackrare än jag kommer ihåg dem från min bal. Då, 2007, hade jag en väldigt speciell klänning som stack ut från mängden (en grågrön sak som jag fortfarande älskar, till skillnad från det chockrosa numret jag bar i USA) men jag är inte så säker på att jag skulle känt mig lika unik om jag varit med på dagens tillställning. Alla var så betagande, verkligen! Jag formligen ÄLSKAR vackra klänningar. Tänk om man fick chansen att bära dem oftare...

Jag träffade inte många jag kände, de är lite för unga för att jag ska komma ihåg dem från skolan, men en del av lillebrors kompisar tog jag foton av och hälsade på. Visst, jag kände mig aningen bortkommen och inte så lite överglänst utav precis alla vackra tjejer men jag var där. Jag sa hej till flera stycken och jag har än så länge bara hatat mig själv lite för min bortkommenhet.

Nu ikväll hyrde vi film och köpte pizza så dagen artade sig ganska så bra. Det blev Law Abiding Citizen, och den var lite för rå för mamma som gick och lade sig istället (jag försökte verkligen hitta en film som tilltalade oss alla, men jag lyckades inte den här gången heller). Pappa och jag tyckte dock att den var sevärd. Intressant uppbyggd historia som faktiskt överraskade på vissa ställen. 3/5.

Lillebror har en "date" över så jag är portad från övervåningen. Förhoppningsvis kommer det en dag då jag också kan gå hem till en kille och känna mig bekväm nog i mig själv att jag kan prata och skratta utan att konstant må dåligt över mitt eget beteende. Jag menar, hur svårt kan det vara?

***

Frukost - blev något större än vanligt - en HEL brödbulle med smör, ost och paprika (man ska äta en halv men jag kunde inte låta bli. En brödbulle känns mycket mindre än två mackor på något sätt), havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt och apelsinjuice.

Mellanmål - citronyoghurt med flingor.

lunch - en quorngryta jag kokade ihop av quornbitar, svamp, lök, grädde, grönsaksbuljong och kantarell- och konjacscreme fraiche. Inte det nyttigaste, men jag hade lite bråttom så det fick bli som det blev. Till det fullkornscouscous, sallad och gelé.

Mellanmål - krusbärsyoghurt och flingor.

Middag - pizza med grönsaker och gorgonzola (dock ej fullkornsbotten *snyft*). Pizzasallad och cola light.

Kvällsmat - risgrynsgröt som omväxling, med mjölk och kanel, ostsmörgås och mer cola light.