370

Jag är motiverad ikväll. Aningen glad, lite pepp och bara Motiverad i största allmänhet. Ja, Motiverad med stort M. jag går miste om SÅ mycket nu när jag spenderar alla mina dagar deppigt instängd bakom se-men-inte-röra-tankar. Känner ingen, träffar ingen. Gör inga avtryck. Hur länge kan man existera utan att någon vet om det? Jag måste bryta trenden! Kanske inte idag, men när jag är stark nog. Snart!

DBT idag och vi hade en liten avslutning i form av bondgårdsbesök. Vädret var mer än lovligt gråmulet men vad gör väl det när man får hålla i små, ludna, dagsgamla kycklingar, klappa på grisar och sitta i sulky bakom häst? Jag som är stadsmänniska ut i fingertopparna hade tusen frågor och fick lära mig både att grisar från början inte hade knorr och att hönor kan spara på sperma tills de känner för att använda den. Ja, det var lyckat. Till och med bananmuffinsen gick ner utan alltför mycket ångestfyllda tankar. Vi kom överens om att det var bra övning att vara där, att vara in the moment och tänka utan att TÄNKA. Att vara mindful helt enkelt.

Ja, jag är tokpositiv. Men det kändes SÅ bra!

Kurade ihop mig framför filmen The Jane Austen Bookclub ikväll och jag kanske är lite biased eftersom jag älskade boken när jag lade vantarna på den (har faktiskt - hör och häpna - minnen från när jag läste den i USA, och jag minns sällan sådant) men den var genommysig! Definitivt en fyra, jag hade faktiskt lust att trycka igång den igen när den tog slut. Visst, den var väl förutsägbar och ganska så stereotyp, men igen, den var MYSIG!

Jag har kommit fram till att jag nog vill sänka min zyprexados. Jag har varit så trött på sistone och trott att det varit normal trötthet men nu i helgen har jag inte tagit min zyprexa (glömde hämta ut nu när jag var i stan sist) och jag har varit märkbart piggare och mer alert. Visst har ångestnivån varit något högre, men jag ORKAR inte vara så trött och likgiltig hela tiden! Nu klarar jag mig utan den där förmiddagsslummern, och det känns jättebra att jag inte bara är en lat slöfock utan faktiskt har ett skäl till varför jag jämt längtade till sängen. Bieffekten är känd med den här medicinen, min psykiater har frågat mig förut om jag känner mig för trött efter att ha tagit den men jag har inte kopplat ihop de två innan. Jag klarar mig utan hela dosen. Halva räcker. Säger jag ur lekmannaperspektiv.

***

Lunchen bestod av rester från middagen igår. Inget särskilt exalterande med det.

Till middag blev det lasagne som jag lagade utan recept och den blev - håll i er nu - jättelyckad! Bechamelsåsen blev dock för lös, den tjocknade inte som den skulle och jag antar att det skulle ha varit mer mjöl i den. Jag blev sur, för jag ÄLSKAR bechamelsås. Lasagnen räckte till fyra matlådor också så jag har att ta till när det behövs. Lasagne är bra på det sättet, den smakar lika bra precis nygjord som upptinad.