426

Crazy Heart var inte så verklighetsbaserad som jag fick uppfattningen om men historien låg nära det som för många är sanningen. Jeff Bridges och Maggie Gyllenhall (som jag lärt mig tycka om) glänser verkligen, bara deras rolltolkningar gör filmen värd att se. Lägg till lite tragik, lite komedi och countrysånger som faktiskt går att lyssna på. Och - INTE att förglömma - Colin Farrell har en aldrig så liten roll som är LÅNGT ifrån det han brukar spela. 4/5.

Idag har varit en mellandag. en sådan där dag som brukade bygga upp livet för mig. Och jag hade faktiskt inget emot det. Fixade upp de sista bilderna på bilddagboken, hade möte med familjen (där vi kom fram till vad jag ska ta med mig till Växjö. Jag svär - mitt rum kommer bli det FULASTE på hela campus! Men jag slipper i alla fall köpa in möbler, jag tar allt som ingen vill ha här hemma), skrev lite mejl och planerade veckan.

Jag har nog ALDRIG sett fram emot en vägning så mycket som jag gör just nu! (STOR lögn med tanke på att jag har en speciell hatkärlek till att få reda på min vikt) Det är en underdrift att säga att det är allt jag tänker på, det spökar ständigt i bakhuvudet, varje gång jag lägger upp något på tallriken eller öppnar kylskåpet. Vill jag eller vill jag inte jobba mot en högre vikt? Lite lockande är det att kämpa nedåt nu och vända efter att vikten tagits men så vet jag ju - jag kommer inte kunna stoppa mig själv i tid. Jag HAR gått ner i vikt, det märks på det ökande antalet hatiska tankar och mitt maniska sätt att mäta portioner och stirra i spegeln. Det märks dock INTE på min kropp. Enligt mig. Fråga mina föräldrar och jag ser ut som "ett skelett"/någonting "ihåligt och fult". Jösses vad deras ordval står mig upp i halsen. De säger jämt att det inte syns på mig att jag går upp i vikt men bara jag går ner ett gram så skäller de som präriehundar. Om det inte syns när jag går upp syns det väl inte heller när jag går ner? Logik tack!

Tillbaka till dagen. Jag skäms inte längre för att jag sitter hemma själv. Inte ens när lillebrors kompisar kommer över och jag inte tar del av deras skratt och umgänge. Jag HAR ju gjort saker! Hela helgen, hela förra veckan! Då är det okej att ta en dag åt att ta hand om sig själv.

Vi skrämmer väl bort brors förut nämnda vänner förresten. Idag försökte jag få dem att smaka rödbetsjärpar (en reaktion = skeptiskt "vad är det i dem?". Jag glatt "rödbetor, bönor och chevreost". Svar "ja,bönor och rödbetor är inte så gott... Men jag gillar cheddarost!" Umm... inte hans melodi.) och kronärtskocka. Det gick sämre än inte alls.

Förresten har jag härmed tagit reda pått kronärtskocka är sammansatt av KRONÄRT och SKOCKA. Inte kocka alltså. Skocka. Google is the shit.