Det är lustigt att de ser ut nästan PRECIS som min lägenhet i USA, förutom detaljer som golv och toalettmöblering. Utförandet är annars detsamma; litet kök på vänster sida, badrum på höger, sedan ett fyrkantigt utrymme för säng, skrivbord etc. I och för sig var den amerikanska motsvarigheten möblerad och den här tom sånär som på garderober, men jag tror ändå att denna kanske var något större. Annars - identisk! Det måste vara någon slags standard på studentlägenheter...
Åt lunch på en restaurang vi aldrig provat och jag var både glad (jag är en av de få anorektiker som faktiskt ÄLSKAR att gå på restaurang! Visst, det är svårt när man inte vet hur maten tillagats, men jag känner mig så normal när jag äter ute, som att jag klarar ALLT.) och skräckslagen på samma gång. Jag har inte ätit som jag borde de senaste veckorna, och jag har kommit undan med det eftersom mina föräldrar INTE brukar äta med mig. Nu gjorde de det, och hade därför mer koll än vanligt. Det gick ändå bra, men nu i efterhand vet jag inte HUR jag lyckades. Den vegetariska måltiden jag fick var MYCKET god och vällagad, det är inte problemet, men det var en ENORM portion VIT pasta DRÄNKT i GRÄDDIG sås. Många, många kalorier låg och trängdes på tallriken och jag bara väntade på tjockhetsattacken som borde kommit i antågande med den. Men jag åt en rimlig portion (tror jag) och plockade särskilt ut all broccoli och blomkål så jag fick i mig något nyttigt i alla fall. Hoppas måltiden i sig inte rubbar min vikt alldeles för mycket uppåt. Jag är inte redo att klättra åt det hållet FÖR snabbt...
Vi åt en macka i bilen också men annars blev det inte så mycket mat på resande fot, vilket kändes mer än skönt. Väl hemma åt vi middag som inte var sådär överexalterande med tanke på att det mest var rester. Kvällsmat som såg ut som den brukar.
Helt okej. Intalar jag mig.
Ingen näringsdryck - den "glömde" jag hemma och ingen påminde mig på kvällen så jag tittade inte ens åt den i kylskåpet. Den ångesten är jag glad att slippa.
Känner mig lagom motiverad. Inte "dricker-varenda-näringsdryck-jag-kan-komma-över-för-att-nå-min-målvikt-extra-snabbt-motiverad men så pass målinriktad att jag kan låta mig själv äta nästan normalt och inte hata ihjäl mig för det. Jag tror det har att göra med besöket på universitetet, i alla fall delvis. Nu vet jag LITE mer om vad som väntar. Kanske, kanske kan jag till och med börja längta till franskan (som jag inte längre är säker på passar mig). Inte till nollningen dock. Usch. Jag VILL inte.
Jag måste sluta skriva så här sent på kvällarna. Det blir bara mycket text och lite innehåll. Inget viktigt, bara en beskrivning av dagen. Var är intresset? Glöden? Inspirationen?
Jag får sova på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar