Blev bio med pappa ikväll, han var helt uppspelt efter att ha fått reda på att Ice Age 3 visas i 3D. Klart vi var tvugna att gå och titta på den! jag har inte varit på bio på jättelänge - senast var nog ett halvår sedan då jag såg the dark knight - så jag var lika glad som pappa. Åt lite popcorn och godis vilket kändes bra just då men inte lika bra just nu.
jag är så trött på att alltid sitta fast i all denna ångest! Den är som ett tjockt moln som hänger över mig konstant, hela tiden. För jag VET ju att lite popcorn och lite godis är helt okej, det kommer inte göra mig varken större eller mindre. och även OM jag nu skulle gå upp i vikt av det så gör det ingenting, för jag MÅSTE gå upp i vikt. Men det spelar ingen roll hur mycket jag försöker intala mig själv detta, ångestmolnet tynger ner mig i alla fall.
Så ett lyckat biobesök känns nu totalt misslyckat. Varför? För att jag är jävligt varm. Och då blir ekvationen - varm = energi =stort intag av kalorier = upp i vikt.
Ångestmolnet har blivit till en ångestsnara som sitter runt halsen på mig, den dras åt hårdare och hårdare och jag får svårt att andas. Det känns faktiskt som att jag inte kan andas med all mat i magen, jag får ofta för mig att maten liksom ligger i vägen för luften, trycker på lungorna så att de inte kan utvidgas ordentligt.
Ja jag vet, jag måste sluta lyssna på alla dessa ätstörningstankar.
Tillbaka till filmen.
Den var helt okej, men inte mer än så. Mina ögon började svida av glasögonen men det gick inte att titta utan dem, bilden blev då helt suddig. Filmen var dessutom dubbad, jag trodde att eftersom vi gick på den sena föreställningen kanske vi kunde få se den med originalrösterna. Så var inte fallet. Tyckte dock att dubbningen var bra, tecknade filmer är det inte riktigt lika kinkigt med.
Det skulle nog vara ännu tuffare att se en rikig skräckfilm i 3D...
Imorgon blir det kalmar, lunch ute (undrar om det blir 4-kök?), vägning och psykologtid. Det var ett tag sedan nu och jag tror att jag behöver prata av mig lite. Och efter att jag spenderat kvällen med att svära åt mig själv för att jag känner mig som en kamin kunde väl inte tiden med min psykolog komma lägligare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar