Mina stämband har tagit en semester och lämnat mig med en högst tveksam målbrottsröst. Det är otroligt enerverande att vilja säga någonting men inte få ur sig mer än ett harmlöst pip! Förhoppningsvis har jag repat mig till imorgon.
De ringde ifrån ABC idag och sa att jag måste tillbaka dit nästa vecka för att ta om mina prover. Uppenbarligen hade de blivit sämre igen efter att så lovande varit på rätt kurs över sommaren. Det är dags att skärpa mig ännu lite till, inte fortsätta att ramla bakåt nu! Jag behöver inte vara smalast, det är okej att njuta av något man äter!
Fick en inbjudan på posten från en gammal kompis som vill att jag ska gå dit och äta middag med henne och hennes pojkvän. En del av mig är genuint glad, hon VILL ha mig där men...Det gör mig fruktansvärt nervös. Jag oroar mig redan för vad som kommer krävas av mig, hur lismande jag måste vara. Hur många jag måste förklara mig inför. Det känns som att hela världen vet om att jag fallit ner i anorexiträsket, men ändå är det nya människor att förklara mig inför konstant. Jag HATAR att avslöja det, i alla fall för folk som jag inte står så nära. Det gör att jag känner mig svag och genomskinlig. Och så vet jag att jag kommer bli skärskådad efteråt; "Åh, nu äter hon ett äpple, undrar hur jobbigt det var för henne", "jaha, hon sätter i sig en chokladkaka, kommer hon spy nu?"
Men det är dags att sluta vara så jävligt asocial och börja LEVA lite!
Det blev pannkakor till lunch som jag klarade att grädda själv, och sedan sibylla till middag efter att fruktlöst ha bett om en sallad (jag "råkade" avslöja för min mamma att mina provresultat inte varit lysande så nu känner hon sig lite tvungen att hjälpa mig på traven. Dvs, inga säkra måltider). Gick ändå rätt så bra, men jag sitter verkligen fast i ätstörningstänket nu, det går inte många sekunder mellan ryggradskänningarna och maginsugningarna. Det är så OTROLIGT jobbigt att känna hur jag fysiskt brer ut mig, hur jag tar upp alldeles för mycket plats, och sedan vara tvungen att ÄTA och dricka NÄRINGSDRYCKER för att få det hela att bli ännu värre! Det känns så paradoxalt!
Hells kitchen ikväll, det kommer säkerligen bli vad jag sitter klistrad framför på tisdagskvällarna. Bara fem kvällar kvar att slösa bort denna vecka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar