Fick ett brev på posten från min (ex)pojkvän. Han gör lumpen i USA och kan inte kontakta mig på något annat sätt. Jag saknar alla hans mejl och meddelanden, jag hade alltid något att läsa när jag behövde det. Nu är han långt borta på något sätt. Fel sätt. Jag saknar honom.
Eller är det kärleken i sig själv jag saknar? Känslan av att dela något med någon som alltid finns där, hur illa man än beter sig?
Såg på 17 again ikväll. På klassiskt hollywoodmanér får vi moralkaka på moralkaka levererade av Zac Efron som gör bättre ifrån sig än jag velat tro. Den var värd 2/5 men sannerligen inte mer än så. Dock fick filmen mig att sakna USA något oerhört. Jag SKA bli frisk och jag SKA tillbaka!
Jag börjar få prestationsångest när det kommer till den här bloggen. Det är inte bra, det gör att jag får det svårare och svårare att skriva och posta inlägg här. De ska ju alltid vara LITE bättre och LITE intressantare än jag kan göra dem. Det kommer antagligen sluta med att jag lägger ner bloggen av den enkla anledningen att jag inte orkar bli mer besviken på mig själv. Men tills jag tar det beslutet fortsätter jag väl att skriva. Det är skönt att få klaga av sig någonstans som bara är ens egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar