Lovade en kompis vid ett svagt tillfälle att jag skulle följa med henne på afrodans och idag var det dags. I 55 svettiga minuter har jag viftat på armar och studsat med höfter i ett försök att se "smidig" och "följsam" ut. Min prestationsångest gjorde sig påmind efter bara några minuter, den sa till mig att ALLA tittade på den klumpiga, äckliga flickan som inte kunde hoppa i takt med musiken. Men jag försökte intala mig själv att man inte behöver vara bäst på allt, att ingen kan alla rörelser första gången de provar på dem. Jag vet ju att det är så, men något inom mig förmörkar ändå tankarna och fördunklar upplevelsen. Jag var ju inte BRA på det, då KAN det inte vara roligt! Jag tänker ändå ge det ett par chanser till, jag behöver röra på mig, och jag behöver nya impulser utifrån.
Övningskörde efter träningen, på impuls måste väl tilläggas eftersom det inte alls var inplanerat. Lånade kompisens bil och med henne som allvetande lärare fick jag för första gången prova på att koppla och växla. Även här satte prestationsångesten in - "jag FÅR inte få motorstopp, hon kommer skratta åt hur DÅLIG jag är", men jag bet ihop och kämpde mig igenom det, jag vill ju faktiskt lära mig att köra bil, och övning ger färdighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar