Hanna Montana: the movie höll inte riktigt måttet. Jag är en av de få tjejer över tolv som sett stora delar av serien på Disney channel (den AMERIKANSKA versionen tack!) och jag hade kanske lite för höga förväntningar men filmen var så tillrättagd och kämpigt klämkäck att det gjorde ont i ögonen efter ett dansnummer för mycket. Och när det vankades countryfierad hip hop slöt jag öronen hårt, hårt... Men lite mysig var den allt och det var ju faktiskt Hanna Montana så 2/5 får den.
Lagade sen middag som åts framför Poirot. Och så passerade en dag till i mitt liv. Har jag uträttat något? Nej. Men jag har i alla fall lyckats hålla tankarna under ytan, de kvävde mig inte riktigt lika hårt som de brukar göra när jag har någon på besök. Det var fortfarande extremt svårt att inte sparka på mig själv men jag jobbade hårt på att bara vara mig själv och lätta på alla KRAV. Jag måste inte vara världens roligaste eller gladaste person, jag kan vara omtyckt i alla fall.
Jag hoppas det stämmer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar