98

ABC-dag idag. Tog bussen vid halv tolvtiden och var framma runt ett. På den tiden hann jag pendla mellan ungefär varenda sinnesstämmning som finns. Ena sekunden var jag helt under isen, nästa kunde jag sjunga av glädje att få vara vid liv, sedan blev jag förbannad, för att sedan planera ett par hetsätningar i detalj.

Mitt psykologmöte var jobbigt idag. Först blev jag vägd och vågen visade väl vad man kunde ha gissat sig till efter en här veckan - ett kilo minus. Nu 40.5. Mycket förmaningar om "farligt log vikt" och "snart inläggning". Orkade bara nicka. Jag VET att jag måste vända trenden, jag måste bara hitta energin att ta tag i mig själv först! Visade honom några bilder på mig från när jag var tyngre och han yttrade flera gånger förbjudna, hemska ord som "fet" och "överviktig". Jag vill inte associeras med sådana ord och det gjorde mig väldigt obekväm att han satt där och använde dem om mig. Han sa att det var stor skillnad mellan mig idag och mig på bilderna, och egentligen så vet jag det, men det KÄNNS inte så.

"du har en väldigt stor buffert just nu. 70 kilo ligger 30 kilo bort."

Men jag känner mig säkrare ju längre ifrån 70 jag kommer. 30 kilo är inte nog. Om tio kilo kanske...

Nej! Stopp! Om tio kilo är jag DÖD! Inga fler ätstörningstankar!

Efter psykologbesöket var det provtagning (komplett med ogillande skakningar på huvudet och förmanande ord om att jag måste sluta kräkas) och sedan läkarbesök för att få lite mediciner utskrivna. Eftersom jag aldrig träffat denna läkare blev jag först förhörd om min bakgrund och hur min ätstörning yttrar sig (Hon var som en bulldozer, bara körde på med frågor! Spyr du? Ibland. Varje dag? Nej. Laxerar du? Nej. Dricker du alkohol? Nej. Har du din mens? Nej. När hade du den? Juni förra året. Vill du ha den? Nej. Varför inte? etc. etc.), sedan fick jag min klomypramin höjd, resten behöll hon som det var.

Det spöregnade ute när jag lämnade ABC, som tur var hade jag paraply men vätan satte sig i jeansen och gjorde mig råkall. Gick till HM och köpte mina efterlängtade träningskläder, två set fick det bli. Nu har jag inga svepskäl. Ingen återvändo, nu måste jag börja röra på mig! Jag intalar mig att det är min friska sida som säger det...

Mötte mamma på stan och tillsammans åkte vi till IKEA för att äta mat. Jag älskar deras quinoasallad! Vad glad jag blir att de har en vegetarisk rätt som inte är slentrian och gråtråkig. De har faktiskt lagt ner lite tid på att hitta något spännande och exotiskt! Bravo IKEA!

Lyckades gå igenom HELA IKEA utan att köpa en enda liten sak - det kliade i både mina och mammas fingrar men vi lade band på oss - och kom bara ut med varsin kasse från matshoppen utanför. Inte illa!

Nu ikväll så har jag inte mått något vidare, antingen är jag hypokondriker eller så har mitt hjärta slagit lite oregelbundet. Det har gjort mig lite vagt distanserad, jag känner mig inte riktigt delaktig i vad som händer runt omkring mig. Drack dock en näringsdryck för att beveka mina inre organ, hoppas de mår lite bättre...