min mormor och hennes man är här på besök och vi åt påskmiddag ikväll. Bufféer med mycket protein och lite kolhydrater är alltid knepiga, och vårt svenska kulturarv är RIKT på just protein (om man inte är vegetarian bjuder smörgåsbordet på ÄGG, köttbullar, omelett och sill men bara janssons frestelse att balansera ut det med. På julen blir det ännu värre, då läggs bruna bönor och prinskorv till.). I och för sig känns ofta kolhydrater aningen kämpiga, man har ju länge hört lovord om LCHFtrenden, men om det är något ABC har lärt mig så är det att hjärnan behöver kolhydrater för att kunna forma naturliga tankar, och kolhydrater kan inte lagras i kroppen, de måste tillföras vid jämna mellanrum i lagom doser. Ja, jag kanske är aningen nitisk med att kolhydraterna inte är av refined typ, att pastan är av fullkorn och riset rått (^^) men jag sväljer duktigt efter varje tugga, för jag vet att det är bra för mig. Som tur är har jag en pappa som är potatisälskare så det fanns självklart på bordet och man kan alltid ta sig en smörgås till de förut nämnda äggen så det löste sig ganska så bra tror jag. Det kändes bra. Nästan normalt, när jag satt där och åt min portion mellan människor som också åt sina portioner, människor utan en tanke på att gå och göra det ogjort efteråt. Det blev aningen obekvämt när min låtsasmorfar började redogöra för hur lite han ätit (han har en tendens att skryta om det, eftersom det i hans ögon får honom att verka sparsam) men vi bytte snabbt ämne och jag kan vara stolt över att måltiden fungerade nästan problemfritt.
Vi fick påskägg idag av de nära och kära. Av föräldrarna fick jag pengar, dessutom en tröja och ett par leggings efter ett impulsivt stadsbesök (min garderob börjar ÄNTLIGEN fyllas ut! Ett tag brydde jag mig inte alls om vad jag hade på mig, jag tyckte det kvittade eftersom jag 1. ändå inte kunde se ens okej ut vad jag än var klädd i och 2. oftast stannade hemma och därför inte hade någon att klä upp mig för; men på senare tid har jag börjat uppskatta att klä mig varierat igen). Sedan fick vi varsitt gigantiskt påskägg av faster och en godispåse av mormor, så högtiden gick oss inte förbi. Jag delade ut mina påskpresenter igår, det måste nämnas eftersom jag inte vill låta snål och egoistisk.
Egentligen skulle jag på fest ikväll, jag hade lovat en vän till min lillebror vid ett svagt tillfälle förra veckan. Så blev det inte. Inte heller gick jag på den gudstjänst som min kör skulle sjunga på inatt. Jag orkade inte, känner mig ful och håglös och vill inte äckla folk som är tvungna att vara i min närhet. Familjen kan jag tolerera men inte resten av världens befolkning.
Såg nyss filmen Mister Ernest och gjorde det med nöje eftersom jag har en oerhört enkelspårig fascination för Oscar Wilde och det han publicerat. Dorian Greys porträtt är bland de bästa böckerna som någonsin skrivits (enligt mig förstås, det kan ju diskuteras) och jag har själv författat noveller med hans verk nämnda. Filmen var väl inget mästerverk men den var charmig och levererade det den skulle. 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar