Shutter Island var helt makalost, magnifikt SANSLÖST bra. Mina förväntningar var halvljummna och det hjälpte väl på traven men det tyngsta lasset drog ändå filmen i sig själv. Manus, bild, skådespel, allt samverkade till ett resultat utan dess like! Fast filmen krånglade så vi fick se sista kvarten på lillebrors minidator kan jag inte annat än hjula av lycka (eller inte) varje gång jag hör titeln nämnas. Jag har alltid tyckt om leonardo Dicaprio och jag hoppas att han får den credd han förtjänar efter denna prestation. En mycket sällsynt och väl förtjänt 5/5. Det är verkligen inte enda gången jag ser den.
Var nere i Kalmar på psykologbesök och vikten låg väl ganska stabilt där den inte ska ligga. Jag är långt ifrån min sjukaste vikt, men längre ifrån min målvikt än jag borde. Skärpning.
Och någon form av skärpning blev det faktiskt, jag kände mig otroligt styrkt när varit hos min psykolog och fixade till lunchen riktigt bra, fast jag redan innan bestämt mig för att äta och kräkas. Istället blev det att jag behöll alltihop, pommes och sås och hela konkarongen, bara för att jag inte kände för att kräkas. Inte. Kände. För. Att. Kräkas. Förstår du? Det har väl aldrig hänt förut, inte sedan jag stack fingrarna i halsen först gången för fyra år sedan. Och det känns riktigt, riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar