313

trivia: 313 är numret på kalle Ankas bil. Efter år av serienötande sitter det fastetsat i minnet.

Idag var det alltså dags för det fruktade högskoleprovet. mellan halv nio och tio över fyra befann jag mig insvept i ett konstant orosmoln; oro över frågor, över svar, över tid, och dessutom, on top of that, över hur människorna runt omkring mig såg på mig och vad de tyckte om mig. Att bara spendera en hel dag runt massor av okända personer var stort i sig, att dessutom skriva ett test som kan hjälpa mitt framtida liv på traven, det var nästan FÖR stort. Men jag klarade det och jag är inte så lite stolt över mig själv. Visst, provet kunde ha gått bättre. Mycket bättre. Men jag kunde också ha gjort som jag så ofta gör och lagt mig platt, inte orkat möta uppgiften eller ta tag i trådarna. Det känns bra så här efteråt, att ha klarat av en dag i det riktiga livet. Sedan ska jag ju inte komma och påstå att det var problemfritt. nej, NOG-delen (som var först och alltså förmörkade HELA testet) var horribelt svår, likaså den sista och avslutande delen som gick ut på att avläsa diagram. Svensk hörförstelse gick bra men det var kort om tid, engelskan fick vi göra två gånger (första gången räknades inte, fick vi reda på senare), likaså orden, och tur var väl det för första gången missade jag en hel sida av uppgifter! Klantigt! Ett sådant misstag skulle jag aldrig ha tillåtit mig själv att göra för ett par år sedan, men jag är nu en ovan student, och den sista sidan gled mig förbi. Det hade varit riktigt jobbigt att få räkna bort tio poäng enbart för att jag inte läst instruktionerna ordentligt.

Jag har rättat provet över internet och tror mig ligga någonstans runt 1.2. Det är inget toppbetyg, men med tanke på att jag inte studerat på väldigt lång tid och inte skrivit ett prov på ännu längre, så kan jag inte vara annat än nöjd. Och det känns bra, att kunna acceptera ett betyg som inte är hundraprocentigt, att inte hata sönder mig själv för alla missar. Det kommer inte att hjälpa mig komma in på någon utbildning, jag får lita till mina betyg för det, men jag genomförde det i alla fall. En erfarenhet rikare.

Tänkte mig en riktig slapparkväll framför TVn som belöning för att att jag varit både otroligt social och näst inpå trevlig OCH för att hjärnan fått arbeta på toppnivå i flera timmar i sträck. The hurt locker stod för underhållningen och jag måste tyvärr säga att den inte föll mig på läppen. Busslaster av propaganda trycktes ner i halsen på oss stackars försvarslösa TV-tittare och inte var det mycket till handling heller. Visst, den var snyggt inspelad och MYCKET verklighetstrogen, men det räcker inte för att göra en film sevärd. Jag äcklas av hur man målar upp araberna som självmordsbombare och amerikanarna som riktiga superhjältar. Nej 2/5 får det bli.