Marie - en sann historia visades på TV ikväll och jag som inte hade något bättre för mig (halv åtta hos mig är ju SLUT!) parkerade mig framför tv4 plus. Bitvis riktigt spännande, men aningen för komplicerad för att jag skulle orka hålla koncentrationen uppe genom hela filmen. 3/5.
Kan än en gång konstatera att jag inte bara ogillar men riktigt HATAR dåligt skrivna inlägg. Som det förra. Det gör mig irriterad, att jag tillåter mig själv att skriva sådana uppenbart oengagerade meningar och paragrafer där tempot är segt och orden inte flyter som de borde. Det är nog ändå tur att det inte är många som känner till den här sidan, de skulle helt tappa respekten för mig om de läste vad jag skrivit vissa av mina sämre dagar.
DBT idag efter påsklovsuppehåll och jag har något att bekänna. Jag ljög. Hittade på. Inte för att jag ville det eller för att jag behövde det, men för att det föll sig så. Och det var inte världens mest gigantiska lögn, nej, mer en förvanskning av sanningen. Vi pratade om relationer och om varför man behåller dåliga sådana och jag berättade om mina förra pojkvänner. Det ena ledde till det andra och jag fann mig mitt uppe i att berätta att en av dem slog mig. Det bara slank ur mig, och sedan var det för sent att ta tillbaka. För slog mig gjorde han inte. Jag medger att jag VET hur nära han var, och jag kan erkänna att han både hotade och våldtog, men SLOG, det gjorde han inte. Vad gör jag nu? Låter dem tro att jag blivit misshandlad eller försöker förklara snedsteget och låta som världens största överdrivare? Förlåt. Verkligen. Det var inte meningen att framställa det hela så. Jag blir så trött på mig själv.
Gör det mig till en dålig människa när jag får folk att tro att jag mått sämre eller gått igenom värre än vad jag faktiskt gjort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar