Ett litet trevligt paket låg och väntade på mig i brevlådan idag, fyllt av det jag just nu allra helst vill ha - manga (andra delen av underbara serien Othello och första delen av riktiga shojomangan Absolute Boyfriend! Vilken fest!) och franskaböcker. Skäl nog att fira! Jag tror mig vara helt säker på att jag kommer läsa franska till hösten, så detta kommer väl till pass. Det blir till att studera språk hela sommaren och tro det eller ej, jag ser fram emot det.
DBTn var däremot riktigt, riktigt jobbig. Hennes frågor tog djupt, hon grävde upp minnen och tankar jag länge inte tillåtit mig själv att ägna någon uppmärksamhet åt. Kanske var det nödvändigt. Och tro det eller ej, men jag kände mig lättat när jag gick därifrån, som att jag fått ur mig någon liten del av allt det där frätande, bubblande under ytan, allt det där jag så gärna vill bli av med men som sitter så hårt. Jag känner mig lättare än vad jag gjort på länge, det är något som inte tynger så mycket som det hittills gjort.
Dorian Grey ikväll. Det var nästan med vemod jag plockade fram den ur uthyrningshyllan, jag har velat se den så länge att jag bara visste att jag skulle bli besviken, hur bra den än skulle visa sig vara. Boken är en av de få böcker jag faktiskt läst flera gånger, SÅ bra är den,Oscar Wilde hade ett alldeles unikt sätt att skriva som verkligen tilltalar mig. Kanske borde jag leta upp den på originalspråket och läsa den? Filmen i sig var långt ifrån dålig, den var förtjusande mörk och blandade vackert med förvridet och motbjudande om vartannat. Men den saknade någonting, någonting vitalt. Jag vet inte vad det är, men jag har inte någon lust att se den igen eller att skriva en lång "rave" om den. 3,5/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar