Väcktes i morse (måste erkänna att mina ben värkte lite efter tolvtimmarspasset igår) av att min pappa stressade runt. han hade nyligen fått reda på att hans nyfunna halvbror skulle komma på besök och ville att vi skulle vara någorlunda iordning när han och hans fru kom över. Därför blev min vanliga frukost inställd och istället åt jag en brödbulle och citronvatten tillsammans med släkten. En bra kompromiss tyckte jag, som räknade lite snabbt på kalorierna och hamnade någonstans under de jag brukar se till att få i mig. Inte mitt fel resonerar jag vidare och skakar bestämt på huvudet.
Och visst verkar de trevliga. Tyvärr bor de i Sundsvall så det blir nog inte att vi träffas särskilt ofta, jag kan inte se oss åka upp så långt bara för att hälsa på en familj vi nyss fått reda på att vi är släkt med. Vi tycker om värmen för mycket för det. Det blev i alla fall lite kort och lite småprat, en husesyn fick de också och jag upptäckte att jag inte bäddat sängen så mitt lilla rum såg otroligt ostädat ut... Kommentaren jag fick var - "det här var ju ett riktigt tjejrum!". Det hade de INTE sagt för ett par år sedan, men då var jag ju i mångt och mycket en helt annan person.
Två filmer under dagen - mamma och jag var i stort sett ensamma hemma efter att pappa åkte till jobbet vid två och jag gav därför henne friheten att välja en av dem (jag ser nästan allt men ingen annan i min familj delar hennes filmsmak) medan jag och lillebror (i telefonen) valde den andra. Mammas val blev Farsan, en svensk komedi som lät ganska hoppfull. På papper. Skämten var oinspirerade och ofta direkt pinsamt tråkiga, men skådespeleriet var överlag bra. Jag gillade paret Sami och Amanda, de var väldigt söta tillsammans. Och den stackars hunden måste ha varit drogad eller döende genom hela filmen, så hängig som han var. 2/5. Men mamma tyckte om den.
Mitt val hade fallit på en av de mer obskyra titlarna (tänk det vita bandet, som jag otroligt gärna vill se. Men inte kan jag tvinga någon annan i familjen att se en svartvit tysk film och det är de som betalar. Precious är jag också intresserad av men jag är förbjuden att se den - "hon är ju tjock! Du kan få komplex!") men jag lovade att kompromissa med bror min och med hem följde Mel Gibsonfilmen Edge of Darkness. Det slutade med att lillebror inte ens såg den, vilket gjorde att jag nog kunnat hyra något som tilltalade mig mer men det gjorde ingenting, jag var intresserad av den här filmen också. Den var klart sevärd men inte så nyskapande, det kändes som man sett den förut - många gånger. Vet inte om jag tyckte att det var värt väntan (det var Mel Gibsons första huvudroll på åtta år) men jag tog mig igenom hela utan problem. Dock lite snärjig att hinna med i, storyn kunde ha förenklats. 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar