416

Hittills idag har jag väl inte ansträngt mig så det övernaturligt mycket för att få i mig mer kalorier än de senaste dagarna. Jag säger jämt att: "IMORGON ska jag äta mina mellanmål." "IMORGON ska jag inte slänga något av maten." Sedan kommer imorgon, blir idag och i mina tankar är det FORTFARANDE imorgon som gäller. Men jag är MEDVETEN om mitt problem och jag tar tag i det lite åt gången. Jag är kanske inte frisk men jag är långt ifrån så sjuk som jag HAR varit.

I mina ögon har dagen gått bra, men varit relativt slätstruken. Inga planer (det är ju helg!), inga vänner (de är ju bortresta!). Tanken var att jag skulle ställa mig och baka - vi ska ge bort några cupcakes - och vi får se om det blir av. Känner mig lite seg och lat (den snabbe skulle säga - det beror på ditt kaloriintag) så jag har klistrat fast mig vid datorn för närvarande. Det åskar en hel del ute, imorse var det ännu värre, nu är det bara lite sporadiskt, men jag får inte ta den där långpromenaden jag satsade på för mamma. Så den brann inne och kvar sitter jag. Overksam.

Jag har något stort att dela med mig av. Något som en del av mig hoppades ALDRIG skulle hända och en del av mig har väntat, väntat, VÄNTAT på. Igår kväll, sent, fick jag min mens. Det betyder, för alla som är lite insatta, att jag VERKLIGEN inte passar in i begreppet anorektiker längre. Jo, jag är fortfarande livrädd för mat och att gå upp i vikt men mitt BMI är inte under 17,5 och jag HAR ju nu - uppenbarligen - inte varit utan mens i tre påföljande månader. Nu är jag istället en ednos, en ätstörning utan närmare specifikation. Jag vet inte om det är något positivt eller något som skrämmer livet ur mig.

För maten har gått bättre, det har den faktiskt. Jag kräks inte längre, det var veckor sedan det hände sist, och antagligen har min kropp balanserat ut sig lite. Accepterat att jag kommer försöka låta den fungera som den ska, om än inte till 100%.

Jag var tvungen att dela nyheten med min familj, jag visste att de skulle jubla och slå i taket av glädje. Vi ska fira det ikväll - med pizza. Mitt villkor var att min har fullkornsbotten. Sedan ska jag försöka dra ner på osten lite. Men jag ska äta den, för jag ÄLSKAR pizza, och jag vill bevisa för mig själv att den inte skrämmer mig lika mycket som jag TROR att den gör.

Visst har jag gjort avkall på vissa saker idag för att jag fick höra det här tidigt, jag ska inte säga någonting annat. Visst har jag fuskat lite här och där - cut corners so to speak - men jag ska få dagen att fungera i alla fall.

Det känns ändå bra att veta om att den är tillbaka på ett sätt. Jag har HATAT min hy i några dagar och kunde inte för mitt LIV förstå vad jag gjorde för fel. Dessutom har jag känt mig svullen och uppblåst, inte heller det av någon anledning (mer än att jag dricker MYCKET cola light). Jag började bli rädd för att mina knappa måltider sänkt min förbränning så till den milda grad att jag börjat gå UPP i vikt, men idag känns det bättre igen. Nu har jag något att skylla på. Och svullnaden börjar redan lägga sig. Bra.

Läste förresten på ett ANTAL olika sidor att det där med korttidssvält och viktökning inte existerar. Inte tillsammans. Korttidssvält inte alls. Det gör mig förvirrad. Borde jag lita på ABC (som egentligen bara vill få mig att äta utan att tänka) eller på de sidorna på internet jag tittat runt på som FAKTISKT kan vara skrivna av vem som helst? Jag är kluven. Helst VILL jag ju att det inte ska finnas, att det ska vara ett påhitt, men jag vågar inte lita på det till hundra procent...