420

Jag har varit irriterande anti-friskhet idag. Verkligen. Jag har ätit - det är inte det - jag har bara buttert suttit och läst bloggar av tjejer som UPPENBARLIGEN var/är mycket bättre på att vara sjuk än jag var. Och jag hatar dem för det. Hatar att höra hur lite de åt/äter, hur mycket de tränade/tränar, hur MISSLYCKADE de tycker att alla andra är. Alla andra som ÄTER. Och ändå kan jag inte slita mig. Jag suger åt mig alla detaljer, råpluggar deras tips mot att gå upp i vikt. Inte för att använda dem, nej, jag har kommit alldeles för långt för det. Bara för att jag kan. Och vill. För att försöka få mig själv att förstå att jag inte är sämre för att jag inte gjorde som de. För att min sjukdom var lika allvarlig, bara lite annorlunda.

Men jag kan inte annat än beundra alla som klarar/klarade av att TRÄNA HÅRT på alldeles för få kalorier. När jag var sjuk, när jag inte åt, orkade jag INGENTING. Promenader tog jag, för visst ville jag röra på mig, men hur jag än försökte så BLEV det inte mer än så. Jag hade inte ENERGIN. I slutet orkade jag knappt ta mig från toaletten till min säng. Jag somnade/svimmade ofta på golvet intill toalettstolen, bara för att jag tog mig dit, men inte tillbaka. Hur klarar då andra att springa en mil? Är min viljestyrka verkligen så dålig? Jag gjorde så många fel så det finns inte...

Körskolan gick i alla fall bra idag. Riktigt, riktigt bra. Nästa gång ska jag få prova på att starta i backe och sedan är det slut på den här trafikskolelärarens lektioner. I alla fall för stunden. Istället vänder jag mig till Växjö och ber om en hjälpande hand. Vi får se om jag klarar att löpa linan ut och få det där efterlängtade körkortet. För köra vill jag kunna, men jag vill INTE ta dessa lektioner...

Idag övade vi, som många gånger innan, det där med spegelrutiner. Innerspegel, ytterspegel, blinka. Jag VET men det är SVÅRT att få in vanan. Rutinen. Jag är fortfarande så inne på att växla att jag inte hinner tänka på något annat. Multitasking? Vad är det?

Annars har dagen varit ganska så apatisk. Känner mig lite som om jag regredierat, gått tillbaka till hur jag betedde mig för något halvår sedan. Asocialt satt jag på mitt rum framför alla dessa bloggar, ungefär hela dagen. Men, OCH DET HÄR ÄR VIKTIGT, jag ÅT. Duktigt fick jag i mig frukost, lunch och middag. Lite kvällsmat också. Mellanmål nej, men vad begär ni egentligen? Jag tog en promenad med hunden och cyklade fram och tillbaka till stan, mer motion blev det inte. Det spöregnade mest hela dagen.

Jag gillar inte det här. Dessa känslor. Jag trodde de försvunnit helt men de ligger precis under ytan. Och nu är den på väg att skalas av.

Jag ORKAR inte vara sjuk mer. Jag ORKAR inte förstöra för mig själv igen. Varför kan jag inte bara sätta huvudet tillrätta, le mot världen och MÅ BRA?