406

Vad det hugger i hjärtat varje gång ser dessa tjejer (oftast inte killar av någon anledning) som har fler skärsår än vad jag har. Och det är många, för mina är inte sådär fruktansvärt synliga. Det är som att jag vill bevisa för alla att jag VISST har varit lika deprimerad som dem, för i min värld handlar det inte om hur jag kände mig utan om hur många ärr jag kan räkna ihop på kroppen. Så nu vill jag bara skära. Karva. Blöda. Och se till att det blir riktigt djupt för en gångs skull så jag kan skylta med dem senare. Det låter ju som friska tankar.