***
maten har börjat bli lite svajig igen känner jag. Jag äter och jag behåller, det är inte det, men jag OROAR mig HELA tiden för ALLT jag sväljer ned. Paniken strömmar in efter minsta matbit och ångesten sitter fast i halsen långt efter varje måltid.
Frukosten gick visserligen bra. Den såg ut som vanligt men kändes inte som så. Inte alls. Det är tungt idag. Riktigt tungt.
Mellanmål blev det inget. Jag sparade mig inför kvällen som jag visste skulle dra med sig fler kalorier än normalt. Och nej, det blev inget andra mellanmål heller. Samma anledning.
Lunchen var inget speciellt, lite överbliven moussaka och ett par potatisklyftor. Hur många kalorier blir det? Jag vet inte, och det gör ont.
Middagen blev som den blev och jag har ingen koll på kaloriintaget. Jag försökte intala mig själv att det inte gjorde något eftersom herregud - jag hade inte ätit mina mellanmål som jag skulle! Men det fungerade inte alls. INTE. ALLS. För kalorierna fanns där ändå, och jag är säker på att de var för många.
Eller det var de inte. Det vet jag ju när jag tänker tillbaka. Men det KÄNNS så.
Falafel blev det för mig. Fyra falafels, lite potatissallad (som DRUNKNADE i majonnäs!), sallad, vattenmelon, vindruvor och två (TVÅ!!) små VITA smörgåsar med tomat, ost och margarin på. De var små, jag lovar, men varför, VARFÖR två?? Dessutom *pinsamt värre* en LITEN, smal tårtbit som jag pillade bort den sockriga gelen från. Men grädden åt jag. Alltihop. Det var tur att vi var på landet utan toalett. I och för sig har jag löst det ändå förut (behöver inte gå in på detaljerna där),men jag stålsatte mig idag. Börjar jag igen KOMMER jag INTE att sluta. Och jag orkar inte.
Kvällsmaten blev så liten som möjligt utan att någon skulle misstänka något - en liten tallrik grahamsgröt med äppelmos. Hade gärna hoppat den, men det var något som sa mig att jag nog borde äta någonting. 4/6 är bättre än 3/6.
Gud vad jag bryr mig om oviktiga saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar