407 - Depp.

Vet du vad jag ångrar? Jag ÅNGRAR, ÅNGRAR, ÅNGRAR att jag inte lät min pappa ta några bilder när jag var inlagd på sjukhus eller avdelning 4. Inte ett enda, inte någon av gångerna. Så nu kan jag inte bevisa något. Nu kan jag inte säga till folk att "titta här, jag hade sond, titta som jag såg ut!". Då var jag världens mest osäkra och hatade allt vad kameror hette. Nu vill jag se dem. Bilderna. Se och minnas. Se och sakna. Se och vilja ha.

Jag var sjuk, men jag tror inte mig själv.

Och jag ÅNGRAR ännu mer att jag gick till min psykolog den där ödesdigra dagen i början av oktober 2008. Att jag lät henne övertala mig att gå till sjukhuset och ta prover. Att jag inte fattade att de skulle vara skitkassa, att de skulle förstå att det var värre än vad jag sa. De förstörde för mig. Förstörde allt. Lät mig inte nå den där målvikten jag kämpat SÅ HÅRT för att nå. Jag är arg på dem, arg på alla. Mest av allt är jag arg på mig själv. FAN också att jag skulle ge upp kampen! Att jag skulle släppa kontrollen, gå upp alla de där kilona! Och nu har de koll på mig, så nu har jag ingen chans att krympa tillbaka.

Hur gör jag nu?