412

Oj vad jag har blivit biten av bilddagboken! Jag har suttit framför den mer eller mindre hela dagen, bara tagit pauser för att ta en promenad, äta, se film med en söt vän och Desperate housewives med mamma. Jag resonerar så här = det är en hobby. En hobby som inte har NÅGOT att göra med ätstörningar, hetsätning, kräkningar eller svält. Så länge som jag orkar bry mig om sidan är det något bra. Jag har en känsla av att jag kommer tröttna om en vecka eller så men fram tills dess - kör i vind! Och vem vet? Jag trodde att jag skulle tröttna på denna blogg också och se, jag är inne på mitt 412:te inlägg!

Jag jobbar på att lägga upp äldre bilder, bilder som ligger bakåt i tiden, innan jag skaffade bilddagboken. Det är ett litet pusslande eftersom många bilder inte är daterade, jag måste leta efter sammanhang, minnen och så läser jag gamla inlägg här och ser vad jag kan få för ledtrådar. Det fungerar hyfsat.

Jag är dock fortfarande RASANDE arg på mig själv för min bildlöshet under min sjukaste period. Ett ynka foto hade jag väl kunnat ta! Ett litet bevis på att jag faktiskt var otroligt sjuk. Hur ska jag nu kunna bevisa något? Någonting alls? Inte ens hyfsade bilder från innan jag blev inlagd har jag. Jag har nästan övertygat mig själv om att det är värt att falla dit igen bara för att kunna ta de där bilderna. Och så kan jag bli frisk igen sedan. Smidigt va?

Som sagt, en vän kom över och såg film - Requiem of a dream. Och vilken film! Det var som hon sa - den börjar på bottnen och sjunker djupare och djupare ner. För maken till mörk film är nog svårt att hitta! Men kanske var jag mer pepp på en deprimerande film idag än igår, för den här ger jag höga betyg. En stark 4/5.

Sedan utveckades samtalet till en liten terapisession (eftersom vi båda varit illa ute) och när hon gick var jag betydligt lättare om hjärtat. Det är så konstigt att två personer som knappt umgicks innan kan känna så lika och ha tankar som är som kopior av varandras. Tankar som inte har någon grund och som skapats ur tomma luften. Jag har alltid sagt att jag inte VILL att folk ska ha känt likadant, att jag vill vara unik och ensam med sjukdomen. Och det är fortfarande sant, men det är ljuvligt skönt att ha någon som förstår.

***

Maten gick... Helt okej. Men jag känner mig smutsig.

Frukost - rågbröd med tartex och tomat. Havregrynsgröt med (utspädd) mjölk och några vindruvor.

Lunch - Pizzini på Havslätts servering. Bara tanken får det att vända sig i magen. Skulle jag verkligen ha ätit hela? Hur många kalorier var det? Och ALLT det vita brödet! På något sätt har jag lyckats hitta tillbaka till den där nyttighetsperioden jag gick igenom innan helvetet verkligen satte igång, och nu gäller det att inte låta det gå för långt...

Mellanmål - det enda för dagen - jordgubbar och lite melon. Finns det något bättre än jordgubbar? Jag tror inte det, inte nu på sommaren i alla fall. Och det hjälper att de är billigare än någonsin - 7.90!

Middag - linsgryta och fullkornscouscous från igår. Sallad till det.

Kvällsmat - ett par överblivna jordgubbar.

Snart är det nog dags för mig att överväga att sluta skriva min matdagbok här. Den är ju aningen mer avslöjande än jag vågar låta den vara...