Var hos min psykolog i Nybro idag och jag börjar förnimma hur min värld faller samman... Vikten går nedåt. Värdena blir uppenbarligen bara sämre och sämre. Och jag som mår så bra! Inombords! Varför kan de inte bara lämna mig ifred?
Jag grät. Jag. Grät. Det har aldrig hänt förut, inte hos min psykolog. Jag är så trött på att ALDRIG vara okej.
Så... BMI 15 var det. Ljusår ifrån BMI 19 som jag låg på i somras. Men jag mår SÅ annorlunda idag mot hur jag mådde när jag blev inlagd förra gången! Jag mår BRA! Jag ÄLSKAR livet! Så varför kan jag inte må bättre fysiskt? Jag kräks inte. Jag äter varje dag. Varför räcker inte det?
Nej. Mer ska ätas. Mer ska behållas. Upp ska vikten. Som om jag orkar hur mycket som helst.
De talar om inläggning igen. Om inte värdena är bättre om en månad. Jag vägrar. Står emot med allt vad det innebär. jag har lagt ner hela min själ i att bygga upp mitt liv igen. Om de tar det ifrån mig... Jag överlever inte det.
Fan.
Men helt ärligt... helt seriöst... du kan ju omöjligt äta det du skriver på bilddagboken att du äter, inte kräkas och ändå fortsätta gå ner... det finns ju inte. Ljuger du både för omgivningen och dig själv???
SvaraRaderaokej, tack, då vet jag det. Jag ska säga det till min psykolog nästa gång, att jag helt enkelt inte KAN ha gått ner nu när jag äter. Kommer säkert få honom på andra tankar.
SvaraRaderatypiskt att kritiska kommentarer alltid ska vara anonyma.
SvaraRaderaJag är ledsen för din skull, jag har haft vänner med ätstörningar och har själv haft ett konstigt förhållande till mat. Jag vet att det inte är lätt, att det är en kamp.
Men du får inte ge upp, även om det känns som du mår bra så kommer du inte må bra om du fortsätter neråt, även om jag aldrig träffat dig så blir jag orolig över dig.
Jag påstår inte att du inte kämpar, jag tror du gör det, jag tror inte du valt att gå ner.
Men kanske du måste ta ännu större steg. Äta rätter med många kalorier, vitt bröd och vit pasta.
Det är svårt, en kamp att stå emot alla hjärnspöken.
Men du är stark, du är vacker, du förtjänar att äta, leva och ha ett BMI som inte hotar din hälsa.
Jag tänker på dig.
Har du slutat skriva här? Synd.
SvaraRadera