17

Vaknade i morse otroligt rastlös och studsade omkring här hemma som om jag gick på duracell. Ingenting tilltalade mig, jag kände inte för att läsa, eller titta på tv. Inte ens Sims 3 lockade mig (och då är det ganska illa).

Vid tvåtiden fick jag min vilja igenom och vi tog en sväng med bilen. Jag ville bara bort, bort från allt hemma ett tag och se någonting nytt. vad som helst. Pappa körde målmedvetet mot... *trumvirvel*... timmernabben!

Okej, något av ett antiklimax där, men jag fick i alla fall lite nya intryck. Vi letade upp en fiskrestaurang som fullkomligt stank av rökt fisk - deras specialitet - och pappa, som älskar fisk i alla former, stortrivdes. jag kände mig som en förrädare när jag frågade om något vegetariskt. "njae... vi är ju en FISKrestaurang... Men du kan ju få laxsalladen utan lax? Eller kolla på barnmenyn, det finns pannkakor."

Det blev pastasallad. Och den var väl inte storslagen precis, men det var väldigt snällt av dem att fixa något till mig överhuvudtaget. Min lillebror var inte heller så nöjd med sin baguette men mamma och pappa var saliga bakom sina tallrikar med rökt fisk och räkor.

Kul att ha varit där, men inget jag längtar tillbaka till. Och jag kommer aldrig få bort lukten ur mina stackars kläder...

Annars så går jag mest och oroar mig över imorgon. Ska ner till ABC där det ska tas blodprov och vikt. Förra gången var det prat om inläggning om jag gick ner mer, så jag hoppas verkligen att jag har lyckats gå upp åtminstone en smula. Och så har jag ju den där sidan som bara skriker NEEEJ, inte upp MER, du har redan gått upp ALLDELES för mycket! Gå NER gå NER, GÅ NER! Varför är det så svårt att ignorera den?