18

Det har blivit en del film på sistone.

Igår såg jag två stycken, eftersom jag helt konsekvent vägrade sommarkrysset och jag har inget liv. Den första var en science fiction historia som hette Sunshine. Pappa valde den och jag måste säga att jag var mer än skeptisk, den lät urlöjlig. Och detta kommer från någon som älskade alla star wars filmerna utom ettan (ettanettan alltså, den fjärde filmen. Den om Anakin.Den nyare.). Men jag blev verkligen positivt överraskad!

Storyn utspelar sig år 2057 (väldigt otroligt, lägg till ett par tusen år) och solen håller på att dö. Ett gäng på åtta personer ger sig ut för att med en stor atombomb försöka kickstarta igång solen igen så inte alla människor på jorden ska behöva dö - vi är ju som bekant beroende av solens strålar. Cillian Murphy (nej, jag visste inte heller vem det var innan jag slog upp filmen på imdb.com men han spelade med i the dark night som Scarecrow)spelar Capa och gör det bra och även om den ibland är lite för otrolig och slutet känns väldigt malplacerat tycker jag den var klart sevärd.

Efter den positiva upplevelsen lagade vi mat och laddade inför nästa film - the fall. Och vilken film! Den handlar om bedårande lilla Alexandria (spelad av rumänska flickan Catinca) som brutit armen och ligger inlagd på sjukhus. Där vandrar hon omkring och stöter på deprimerade Roy som erbjuder henne en deal - om hon hämtar piller berättar han en historia. Vi får se historien han improviserar ihop genom Alexandrias ögon, och hela filmen är bara fullproppad med glädje. Tänk Big Fish, men mindre sannolik (ja, det är möjligt). En av de bättre filmer jag sett på mycket länge!

Ikväll blev det också film, Pride and Glory med två av mina absoluta favoritskådespelare - Edward Norton från underbara American History X och Colin Farrell från mästerliga Phonebooth. För att vara helt ärlig följde jag inte riktigt med i alla svängar och kan därför inte gå in på handlingen i detalj, men jag tyckte inte att den var så särskilt bra. Tråkigt, men sant. Den kändes dock väldigt sannolik, snyggt filmad, i all enkelhet, och stundtals rå och kall. Hyfsad film som är helt okej att spendera två timmar på, men inget jag vill se om.

Nu får det vara bra med filmrecensioner innan någon får för sig att jag gjort om min blogg till nästa moviezine.se. Imorgon räknar jag med att hinna med ett par avsnitt ur första säsongen av Sopranos (eftersom jag är fruktansvärt efter och inte har sett dem än).