26

Jag oroade mig i onödan, som tur är. Vi åkte ner till Kalmar tillsammans, mina föräldrar och jag, igår och åt på 4-kök (herregud vad jag äter där, får snart ta och prova en annan restaurang). Det blev vegetariskpasta på medelhavsvis för min del, men jag skänkte vitlöksbrödet till pappa, det räcker med en slags kolhydrater per måltid.

Mötet med familjeterapeuten gick någorlunda, han nämde vikten men inte mer än så. Ingen vägning, vilket gör att jag sitter säkert fram till på torsdag, då jag ska träffa min psykolog. Jag tänker verkligen försöka att följa matlistan och ta mina näringsdrycker fram till det mötet i alla fall, det gäller att sätta upp små mål. Säger jag att jag tänker följa matlistan i hela mitt liv låter det så otroligt omöjligt.

Efter mötet spenderade vi någon timma på city-gross och jag inhandlade min absoluta favoritfil - med citronsmak! Rekommenderas varmt.

Idag grillades det quornfiléer och tittades det på Morden i Midsommer, en sommartradition som jag inte tänker ge upp i första taget! Mys på hög nivå.

Jag känner mig faktiskt lite mer motiverad idag än vad jag gjort på ett tag och det är skönt som omväxling. Det är nästan omänskligt jobbigt att få i sig maten och behålla den de dagar då jag verkligen inte ser meningen med livet, eller meningen med att minska min undervikt. Idag kan jag säga att nej, jag vill inte gå upp i vikt, men ja, jag förstår varför jag måste. Förhoppningsvis kommer jag kunna tänka och känna annorlunda när jag väl är uppe på rätt vikt, jag måste bara ge det en chans.

Usch,vad ytligt allting låter när jag fokuserar på någonting så trivialt som min vikt. Egentligen så är det ju inte mitt utseende det handlar om, det är inte det att jag tror mig bli vackrare eller mer attraktiv om jag går ner i vikt. Min pappa säger ofta till mig att jag kommer se bättre ut när jag väger lite mer och det tror jag absolut på (om det nu är möjligt för mig att "se bra" ut över huvud taget) men det är inte det som är mitt fokus. Jag vill bara bli... mindre äcklig, och ta upp mindre plats. Och så länge som det känns som att jag är i vägen måste jag bli mindre.

I mitt huvud går den uträkningen ihop sig.