Såg precis la vie en rose, filmen om Edith Piafs liv. Mycket välspelad, om än något rörig. Det ger en lite perspektiv, att se hur en människa kan lida så mycket och ändå åstadkomma det hon gjorde.
Annars har dagen gått ganska bra, har till och med fått i mig alla tre näringsdryckerna, trots att de står mig upp i halsen. Jag vet, det är mitt eget fel, om jag inte mixtrat så mycket med maten skulle jag varit färdig med dem nu.
Känner mig dock INTE smal idag, inte det minsta. Inte alls. Inte för att jag brukar göra det, men det är så konstigt hur jag kan känna mig så stor och äcklig, när jag vet hur verkligheten ser ut. hur kan jag få för mig att jag måste gå ner i vikt samtidigt som alla läkare förklarar för mig hur underviktig jag faktiskt är? Jag vet att det inte stämmer, men allt jag kan tänka på just nu är hur maten som jag ätit idag har lagt sig på hög inuti mig, hur näringsdryckerna virat in mina organ i fett, hur kalorierna redan gjort mig tyngre. Min mage väller ut över byxkanten, mina lår täcker hela stolen. Usch. Tur att det är för sent att göra något åt maten jag fått i mig idag, annars hade den antagligen inte stannat kvar. Fast jag vet sanningen så vrids allting runt inne i mitt huvud och allt jag kan tänka är mat=fett=dåligt.
Ny ekvation - mat=liv=friskhet
Nu måste jag bara börja tro på det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar