Dagen har varit ett enda långt kaos, och jag har bara mig själv att skylla. Motivationen fanns helt enkelt inte där och jag tog tillfället i akt att falla tillbaka i gamla vanor. Det är konstigt hur svårt det är att bryta ett mönster och hur enkelt det är att gå tillbaka till det som var. Det tog inte många sekunder att helt kasta omkull min dag. Nu måste jag se upp så att dagen inte helt plötsligt blir normen, det får inte bli så att dagen blir veckan blir månaden. Jag har inte råd att leka med mitt liv så här längre, och jag VILL inte tillbaka till ruta ett. Jag har ju kommit så långt!
Känner mig i alla fall lite mer motiverad att göra bra ifrån mig idag, jag kan ju inte åka till Grekland och kasta bort hela vistelsen så som jag gjorde med Egypten. Att låta en ätstörning följa med i bagaget är ett säkert sätt att döda all semesterglädje, tro mig. Och hur kul är det att stå böjd över en toalett en hel resa?
Det blev förresten blåbärspaj igår kväll, en liten, liten bit som jag nästan lyckades att inte ha dåligt samvete över. Ikväll blev det en ruta mintchoklad. Och ja, jag känner mig jätteäcklig för att jag unnar mig saker utanför matlistan, tackar som frågar, men jag vill LEVA lite också. Jag har nästan glömt hur det känns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar