94

Var med om en nära döden upplevelse idag.

Okej, det var väl lite att ta i men jag blev i alla fall påkörd. Av en bil. I en bil. Mamma och jag hade varit inne och handlat och körde ut från en parkering. Tyvärr missade mamma att det kom en bil från höger och lämnade inte företräde som hon skulle. Som tur var hann mannen som körde den andra bilen att reagera och saktade in så pass mycket att det bara blev en liten, liten krock. Det var mammas fel och hon erkänner det också, men det kunde ha hänt vem som helst.

Jag tycker synd om mamma, så synd att det gör ont i mig. Min mamma vill verkligen ingen något illa och hon har ALDRIG någonsin varit inblandad i något sådant här förut. Hon förtjänar inte att bli kallad "kärringjävel" av någon som råkade få sin bil repad. Jag förstår den andre mannens ilska, men tycker att han borde vara lite lättad att skadorna inte blev allvarligare.

Nu vill jag ännu mindre lära mig att köra bil. Jag vill inte vara orsaken till problem i trafiken! Om man gör ett fel när man kör kan det gå ut över så många oskyldiga människor, och jag vill inte vara den som får skulden. Dessutom vet jag hur svårt jag har för att ta kritik, men i en övningskörningsbil är det just kritik man får. Konstruktiv kritik visserligen, men kritik som kritik. Jag vill inte köra bil.