67

Maten idag har gått relativt bra. Var till och med ganska så uppåt efter frukost, näringsdryck, mellanmål, näringsdryck och salladslunch, vilket inte är så vanligt. Familjen bestämde enhälligt att vi skulle åka ner till Kalmar och hämta upp mamma, vilket vi också gjorde. Var till och med noggrann nog att be om ett mellanmål. Gud, vad duktigt.

Kvällen har dock varit kämpigare. Jag åt godis. Igen. Att jag aldrig lär mig. Men det var gott och jag ville verkligen ha det. Oroar mig nu något fruktansvärt över min vikt. Den måste ha gått spikrakt uppåt. Och vad folk än säger så lyder ekvationen i mitt huvud:

mat+viktuppgång = misslyckande

Men jag har i alla fall behållt ALLT idag. Bra kämpat *klappar på ryggen*

Igår var mina föräldrars bröllopsdag. Vem fick påminna BÅDA två då INGEN kom ihåg det? Just det - jag. Vi firade på la scala med grillbuffé och även fast jag inte äter kött gick det riktigt bra, en bakad potatis, sallad och frukt fungerar som måltid även för en vegetarian.

Såg "Stockholm Boogie" igår, en film som gått mig helt förbi, hade aldrig ens hört talas om den innan jag höll den i handen i förra veckan. Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka. Skådespelarna var helt okej. Manuset? Otroligt onyanserat och fruktansvärt osannolikt. Så filmen var väl sevärd, men inget jag skulle se igen. 2/5.

Usch. Jag känner mig äcklig. Som vanligt. Äcklig och flottig och sunkig och blekfet. Adjektiv som jag inte vill ska associeras med mig. Jag kommer på mig själv med att sitta och dra in magen framför datorn, trots att ingen är här och kan se eländet. Jag funderar seriöst på att hoppa kvällsmålet, men vill samtidigt grunda på ett bra sätt nu innan Cypern, så jag inte chockar systemet när jag kommer dit. För där tänker jag inte spy *nej, nej*

Jag är orolig inför resan. Blir mer och mer panikslagen för varje minut som går. En. Hel. Vecka. I samma hotellrum som mamma, pappa och lillebror. Med samma toalett. Utan möjlighet att fuska. Inte ens med näringsdryckerna. Jag kommer vara konstant uppsvullen, på ett ställe där jag förväntas gå lättklädd och inte gömma mig i mina kära långärmade tröjor. Ojojoj. Inte kallar jag det semester inte... Men semester får man inte när man jobbar mot en ätstörning. Det måste göras varje dag oavsett vilket. Födelsedag? Check. Julafton? Check. Cypern? Definitivt.

Hoppas folk inte ljuger när de säger att de kommer gilla mig trots att min vikt inte är låg. Det kommer den nämligen inte vara efter den här veckan. Pessimistisk? Bara realist. Bara realist...