Dagen har varit... jobbig. Och helgen kommer nog inte bli lättare. Enligt min, något bristfälliga, logik så spenderas alltid helgen i fredagens fotspår. Svår fredag, svår lördag, söndag. Allt för att måndag är ny dag, på en ny vecka och då NYstartar man. Börjar om igen. Tar nya tag. Så min lördag kommer suga och min söndag likaså, och måndag kommer jag antagligen hata mig själv för att jag inte beter mig ett dugg bättre fast jag lovat mig själv att inte förstöra för mig själv mer.
Och ändå är min motivation ganska så stark idag. Jag VILL bli frisk. Jag VILL må bra, ta hand om mig själv, ha en sund kropp och allt det där. Men JUST nu orkar jag inte kämpa mot ångestattackerna. IDAG behöver jag väl inte kämpa mot impulserna? De är ju så lockande! På måndag börjar allvaret, intalar jag mig själv. Från och med måndag är jag en ny människa. IDAG kan jag rulla i samma gamla hjulspår.
Har haft ett par rejäla duster med min alltid lika omtänksamma vän ätstörningen idag. Han säger "hoppa", jag frågar "hur högt", han säger "var tom" jag säger "hur tömmer jag mig bäst?". Men det har inte känts bra idag, varken när jag kämpat emot eller gått med rösterna i huvudet. Jag känner mig desorienterad, som att jag saknar en permanent plats. Jag vill allra helst ut ur mig själv och min kropp, få ta några andetag utanför mig själv, rensa huvudet och börja om på nytt. Tills dess tänker jag räkna ryggknotorna och känna efter mina höftben, det är allt jag har som påminner mig om att jag är någon.
Men NEJ! Jag FÅR inte ge vika nu! Hela tiden måste jag stå på tå, vara beredd, ätstörningen nästlar sig in överallt, hela tiden. Och det räcker inte att passivt stå och titta på, man måste konfrontera och minimera. Vara säker på att den inte får ta över.
För att distrahera mig själv - här är min dag i korta drag:
Frukost - som vanligt. OCH näringsdryck (Åh Gud vad trött jag är på dem! Åh Gud låt mig få ta dem i all evighet, det skulle ju betyda att jag ALDRIG kommer upp i rätt vikt)
Mellanmål - näringsdryck
Hjälpa mamma och pappa på gården - släpat på pinnar fram och tillbaka, ett sådant där jobb som känns så tröstlöst, det kommer alltid fler så fort man tror att man är färdig
lunch - lite sen. McDonalds sallad och mammas pommes. För att jag tycker om dem. Massiv ångestattack - varför höll jag mig inte till MIN mat? Ett par ögonblicks självhat som övergick i destruktiva tankar. Inte handlingar. Inte än.
mellanmål - med Sopranos. Har snart nått slutet på säsong tre, så jag har mycket kvar som ligger och väntar på mig
middag - quornfilé, mandelpotatis, gräddsås och sallad. Först in, sedan ut. Äckeltankar och önskan om renhet. Vill äta i all oändlighet, vill aldrig äta igen.
film - en shopaholics bekännelser. Godis. Ångest. Varför utsätter jag mig själv för för de situationer som jag vet kommer ge mig flest ångesttankar?
kvällsmat - bränd mannagrynsgröt och ångest. Igen. Bör man äta en gång till om man redan fått i sig dagsbehovet av kalorier flera gånger om?
Vill bara lägga mig ner och få dagen överstökad. Få starta om igen imorgon och kanske göra lite bättre ifrån mig. Men om jag känner mig själv rätt så kommer morgondagen inte te sig särskilt annorlunda. Det är ju bara lördag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar